Hej igen
Då har det hänt igen, vadå?
Jo, jag har haft lite tankar om en del saker.
Som ni ser på titeln, så har jag funderat på detta en tid nu. Och anledningen är den att man från mitt fack gav information att det fattades 1 månad för att jag skulle få nya kassa dagar.
Trots att jag jobbar i snitt ca 100 timmar per månad. Men det räcker inte.
Och så har man sedan handläggaren på AF som jagar en att söka jobb, jamen när det inte finns jobb som passar ens utbildning, vad ska man då söka. Bara en fråga.
Sedan har vi ju detta att det finns då pensionärer som fortsätter att jobba trots att man uppnått sin pensionsdag. Det är väl bra att man är frisk och vill bidra med skatt till staten. Men att då i samma stund ta ett jobb för både en ung människa eller en som har minst 10 år kvar till pension, det kan jag aldrig förstå poängen med. Man har kämpat ett helt arbetsliv, och vid flera tillfällen efter 60 sagt att man ska njuta av pensionsdagen. Men vad händer, man fortsätter jobba.
Såg ett inslag i nyheterna en kväll, där de intervjuade en narkosläkare som var 83 år gammal, men hallå. Sedan går det yngre personer inom sjukvården arbetslösa.
Detta var mina tankar vad gäller "arbete kontra arbetslös"
Ha en bra dag.
I dag har jag inte hittat något ledord som passar.
onsdag 23 september 2009
onsdag 16 september 2009
Jobb eller inte jobb!
Hej igen!
Det kommer ibland lite spridda skurar, både från ovan och från mina fingrar.
Men så är det med mig, det är lång startsträcka även med mina tankar. Men ibland blir även jag förvånad att det kommer flera inlägg samma vecka :-)
Ibland förundras jag över vissa människor hur man bryr sig och verkligen vill ha fram sina åsikter.
Som härom dagen när jag körde min stora buss. Så råkade jag komma för nära en framförvarande bilist, och det är klart att då är det stort i backspegeln. Men att då göra som denna bilist av årsmodell äldre, tvärstanna på en parkeringsficka, för att sedan följa med genom en halv stad, och där komma fram och ifrågasätta min närvaro med orden; Är du i tidsnöd, eller ville du bara visa att du hade en splirrans ny buss.
Jag bad naturligtvis om ursäkt för det inträffade, och förhoppningsvis, stannade det där. Men man skall aldrig säga aldrig, särskilt inte när man flera gånger påtalar att man känner ägaren till bussen.
Så slutsatsen är följande: Ush dig Bengt, att smyga på en äldre man bakifrån, utan lov, och dessutom när han åker i en SAAB :-)
Vad har jag mer haft för funderingar där, när jag sitter helt ensam bakom min ratt, på en lång och tråkig E4:a?
Jo, i slutet av förra vecka så gjorde regeringen ett utspel, att man skall satsa X antal miljoner för att våra nya svenskar skall fortare komma ut i arbetslivet. (Nu ska inte detta uppfattas som rasistiskt, för det är det minsta jag är), tanken är god. Men, ofta oavsett färg på regeringen, så glömmer man bort en stor del av oss som är arbetssökande, och blivit det av olika anledningar. Särskilt då åldersgruppen runt 40 - 65, utan formella utbildningar. När det inte finns jobb att söka för oss, hur ska då regeringen lyckas skapa jobb för våra nya vänner. Det kan; (har inte), någon ännu kunnat förklara för mig. Trots att jag flera gånger frågat regeringsfolk.
Som en del av mina invandrarvänner ibland sagt till mig, "att det är svårt för oss att få jobb, kan vi förstå, men hur kan det vara det för dig, du är ju svensk", ja, vad svarar man på en sådan fråga.
I helgen som var, så hade min förening (släktforskning), öppet hus. Jag var där för att visa eventuella besökare hur man gör.
Då inträder ett par besökare, och ställer lite frågor om min forskning. Frågar samtidigt, när vi konstaterat att vi hade släktingar i från samma bygder, om jag hade en viss person. Han namngav en prästs efternamn, och det visade sig att även jag hade honom. Då får jag svaret, men har en bror som jag hittat. Det visade sig sålunda att vi hade en släktskap. Visst är världen förunderlig. Denna nya bekantskap sände senare över ett utdrag från en bok om den personen som inte jag hade kännedom om, och det ska bli intressant att läsa när tiden infinner sig.
Så, har en del nya vänner i vårat broderland i väster, (det kallas Norge), frågat mig vem den hemliga vännen är, och vad det egentligen är jag skriver. Ja, det tvista de lärde om i många dagar :-)
Jag kan säga så mycket att det är skrivet på ett lokalt språk som heter tagalog.
Och även denna gång ska jag skriva på detta språk, men kommer naturligtvis inte avslöja vad det står.
Umiibig ako sa iyo. Ikaw ay sa iyo. Maganda ka. Nais kung hawakan ang iyong mga kamay. Pakakasalan mo ba ako? Mahal kita!
Och så till dagens ordspråk:
Ett vänligt ord kan hålla en varm hela vintern.
Så var det med detta, denna gång. Tänk på att hösten kommer fort, så ock vintern. För idag 090916, har man börjat göra reklam i tv för julen, ush hemska tanke, 3 månader kvar.
Tills sist en solskenshistoria från min tur hem från Stockholm en kväll, det var 2 ungdomar från, tror jag England, som fått fel information om bussavgång. Dom fick åka med mig till Nyköping, där en mötande man som skulle hämta sin fru. Erbjöd sig att köra dessa ungdomar till flygplatsen. Det finns fortfarande vänliga personer och även trevliga ungdomar. Man känner glädje att man kunde bidra med detta en sen kväll i en främmande stad för dessa unga personer.
Ta hand om varandra på bästa sätt, och njut av dagen. Carpe diem.
Det kommer ibland lite spridda skurar, både från ovan och från mina fingrar.
Men så är det med mig, det är lång startsträcka även med mina tankar. Men ibland blir även jag förvånad att det kommer flera inlägg samma vecka :-)
Ibland förundras jag över vissa människor hur man bryr sig och verkligen vill ha fram sina åsikter.
Som härom dagen när jag körde min stora buss. Så råkade jag komma för nära en framförvarande bilist, och det är klart att då är det stort i backspegeln. Men att då göra som denna bilist av årsmodell äldre, tvärstanna på en parkeringsficka, för att sedan följa med genom en halv stad, och där komma fram och ifrågasätta min närvaro med orden; Är du i tidsnöd, eller ville du bara visa att du hade en splirrans ny buss.
Jag bad naturligtvis om ursäkt för det inträffade, och förhoppningsvis, stannade det där. Men man skall aldrig säga aldrig, särskilt inte när man flera gånger påtalar att man känner ägaren till bussen.
Så slutsatsen är följande: Ush dig Bengt, att smyga på en äldre man bakifrån, utan lov, och dessutom när han åker i en SAAB :-)
Vad har jag mer haft för funderingar där, när jag sitter helt ensam bakom min ratt, på en lång och tråkig E4:a?
Jo, i slutet av förra vecka så gjorde regeringen ett utspel, att man skall satsa X antal miljoner för att våra nya svenskar skall fortare komma ut i arbetslivet. (Nu ska inte detta uppfattas som rasistiskt, för det är det minsta jag är), tanken är god. Men, ofta oavsett färg på regeringen, så glömmer man bort en stor del av oss som är arbetssökande, och blivit det av olika anledningar. Särskilt då åldersgruppen runt 40 - 65, utan formella utbildningar. När det inte finns jobb att söka för oss, hur ska då regeringen lyckas skapa jobb för våra nya vänner. Det kan; (har inte), någon ännu kunnat förklara för mig. Trots att jag flera gånger frågat regeringsfolk.
Som en del av mina invandrarvänner ibland sagt till mig, "att det är svårt för oss att få jobb, kan vi förstå, men hur kan det vara det för dig, du är ju svensk", ja, vad svarar man på en sådan fråga.
I helgen som var, så hade min förening (släktforskning), öppet hus. Jag var där för att visa eventuella besökare hur man gör.
Då inträder ett par besökare, och ställer lite frågor om min forskning. Frågar samtidigt, när vi konstaterat att vi hade släktingar i från samma bygder, om jag hade en viss person. Han namngav en prästs efternamn, och det visade sig att även jag hade honom. Då får jag svaret, men har en bror som jag hittat. Det visade sig sålunda att vi hade en släktskap. Visst är världen förunderlig. Denna nya bekantskap sände senare över ett utdrag från en bok om den personen som inte jag hade kännedom om, och det ska bli intressant att läsa när tiden infinner sig.
Så, har en del nya vänner i vårat broderland i väster, (det kallas Norge), frågat mig vem den hemliga vännen är, och vad det egentligen är jag skriver. Ja, det tvista de lärde om i många dagar :-)
Jag kan säga så mycket att det är skrivet på ett lokalt språk som heter tagalog.
Och även denna gång ska jag skriva på detta språk, men kommer naturligtvis inte avslöja vad det står.
Umiibig ako sa iyo. Ikaw ay sa iyo. Maganda ka. Nais kung hawakan ang iyong mga kamay. Pakakasalan mo ba ako? Mahal kita!
Och så till dagens ordspråk:
Ett vänligt ord kan hålla en varm hela vintern.
Så var det med detta, denna gång. Tänk på att hösten kommer fort, så ock vintern. För idag 090916, har man börjat göra reklam i tv för julen, ush hemska tanke, 3 månader kvar.
Tills sist en solskenshistoria från min tur hem från Stockholm en kväll, det var 2 ungdomar från, tror jag England, som fått fel information om bussavgång. Dom fick åka med mig till Nyköping, där en mötande man som skulle hämta sin fru. Erbjöd sig att köra dessa ungdomar till flygplatsen. Det finns fortfarande vänliga personer och även trevliga ungdomar. Man känner glädje att man kunde bidra med detta en sen kväll i en främmande stad för dessa unga personer.
Ta hand om varandra på bästa sätt, och njut av dagen. Carpe diem.
onsdag 9 september 2009
Dagens glädjeämne!
Hej alla glada!
Idag är det glädjens dag.
Ja, inte att Sveriges herrar vann en trött match över Malta.
Utan, att min födelseort för andra gången i rad under en vecka, varit Sveriges varmaste plats. Idag, + 26,5 och förra veckan + 25 celcius.
Vilken plats tänker jag då på.
Jo, Gladhammar, 2 mil söder om Västervik.
Det är det jag alltid framhävdar att vi Smålänningar är varma människor :-)
Dagen ordspråk blir således:
"Man kan ta en Smålänning ur Småland, men aldrig Småland ur en Smålänning".
Tack och hej leverpajstej
Idag är det glädjens dag.
Ja, inte att Sveriges herrar vann en trött match över Malta.
Utan, att min födelseort för andra gången i rad under en vecka, varit Sveriges varmaste plats. Idag, + 26,5 och förra veckan + 25 celcius.
Vilken plats tänker jag då på.
Jo, Gladhammar, 2 mil söder om Västervik.
Det är det jag alltid framhävdar att vi Smålänningar är varma människor :-)
Dagen ordspråk blir således:
"Man kan ta en Smålänning ur Småland, men aldrig Småland ur en Smålänning".
Tack och hej leverpajstej
söndag 6 september 2009
Att vara eller inte vara?
Ja, då var det dax igen. Jag har återkommit till tangentbordet. Och ska försöka förmedla lite nya tankar och funderingar.
Hu, så svårt, eller kanske inte.
Jo, denna gång har det varit extra svårt att komma till skott, jag har haft många funderingar sista veckorna, men att få ner det på tangentbordet, har varit lite svårare denna gång. Men jag ska göra ett ärligt försök.
Ja, vad menar jag då med överskriften. Det kan man fundera på i flera vinklar.
Men om vi börjar då i sportens värld. Just nu handlar det om fotboll både bland damer och herrar i blågula dressen.
Ska vi då börja med damerna, som alla experter skrivit och sagt att de bör ta medalj.
Sedan så åker man på en förlust mot broderlandet Norge. Inte mycket att säga om, de var helt klart bättre, men det är klart att en del skott borde gått i mål. Men så är tjusningen med idrott, det är marginalerna som avgör.
Sedan läser man i media att man sågar i första hand en mästerskapsdebutant på 20 år. På grund av att hon tidigare stuckit ut hakan och varit lite osvenskt katig. Jag kallar det attityd.
Det är väl i stället de gamla rävarna man ska såga och ställa högre krav på än denna unga tjej. I mitt tycke ändå försökte vid flertalet tillfällen men marginalen var Norges. Det kallar jag "att inte vara" på topp av dom gamla.
Sedan så var det herrarnas tur mot Ungern.
Där sitter man i 90 minuter och blir bara frustrerad att inget händer, att man inte kan få till det.
Sedan sker det magiska i sista sekunderna, man gör det avgörande målet, och detta på ett märkligt sätt.
Det kallar jag "att vara" på rätt plats i rätt sekund.
Men dessa ord kan ha betydelse även i det privata.
Att vara där för en vän, eller inte vara där när man önskar vara någon annanstans.
Jag menar alltså, just nu skulle jag vilja "vara" någon annanstans, "inte vara" här.
Nu börjar man i det politiska vilja "vara" överallt för att synas nu framöver till kommande val nästa år.
Vad trött man blir.
Hösten är sakta på väg, man märker det på att mörkret sänker sig sakta om kvällarna. Ishockeyn har börjat härja i tv:n och i ishallarna. Bönderna skördar och plöjer. Alla höstmarknader återkommer varje vecka, det drar en massa folk.
Själv fick jag en påse goda marknadskola av en trevlig passagerare. Det kallar jag inte muta av chauffören, utan att man vill bara visa att man tänker på sin nästa som personen sa vid överlämnandet.
Detta är att "vara" en fin människa.
Själv har jag tjänat ca 100 kr på att byta cykeldäck själv. Mitt småländska hjärta värmer :-)
Dagens ordspråk blir väl som inledningen:
"To bee or not to bee", thats the questions.
Lev väl, och ta hand om varandra, bara "att vara", där för någon som behöver dig.
To my dear friend somewhere in the world, im coming as soon i can. I promise you from my all heart.
Hu, så svårt, eller kanske inte.
Jo, denna gång har det varit extra svårt att komma till skott, jag har haft många funderingar sista veckorna, men att få ner det på tangentbordet, har varit lite svårare denna gång. Men jag ska göra ett ärligt försök.
Ja, vad menar jag då med överskriften. Det kan man fundera på i flera vinklar.
Men om vi börjar då i sportens värld. Just nu handlar det om fotboll både bland damer och herrar i blågula dressen.
Ska vi då börja med damerna, som alla experter skrivit och sagt att de bör ta medalj.
Sedan så åker man på en förlust mot broderlandet Norge. Inte mycket att säga om, de var helt klart bättre, men det är klart att en del skott borde gått i mål. Men så är tjusningen med idrott, det är marginalerna som avgör.
Sedan läser man i media att man sågar i första hand en mästerskapsdebutant på 20 år. På grund av att hon tidigare stuckit ut hakan och varit lite osvenskt katig. Jag kallar det attityd.
Det är väl i stället de gamla rävarna man ska såga och ställa högre krav på än denna unga tjej. I mitt tycke ändå försökte vid flertalet tillfällen men marginalen var Norges. Det kallar jag "att inte vara" på topp av dom gamla.
Sedan så var det herrarnas tur mot Ungern.
Där sitter man i 90 minuter och blir bara frustrerad att inget händer, att man inte kan få till det.
Sedan sker det magiska i sista sekunderna, man gör det avgörande målet, och detta på ett märkligt sätt.
Det kallar jag "att vara" på rätt plats i rätt sekund.
Men dessa ord kan ha betydelse även i det privata.
Att vara där för en vän, eller inte vara där när man önskar vara någon annanstans.
Jag menar alltså, just nu skulle jag vilja "vara" någon annanstans, "inte vara" här.
Nu börjar man i det politiska vilja "vara" överallt för att synas nu framöver till kommande val nästa år.
Vad trött man blir.
Hösten är sakta på väg, man märker det på att mörkret sänker sig sakta om kvällarna. Ishockeyn har börjat härja i tv:n och i ishallarna. Bönderna skördar och plöjer. Alla höstmarknader återkommer varje vecka, det drar en massa folk.
Själv fick jag en påse goda marknadskola av en trevlig passagerare. Det kallar jag inte muta av chauffören, utan att man vill bara visa att man tänker på sin nästa som personen sa vid överlämnandet.
Detta är att "vara" en fin människa.
Själv har jag tjänat ca 100 kr på att byta cykeldäck själv. Mitt småländska hjärta värmer :-)
Dagens ordspråk blir väl som inledningen:
"To bee or not to bee", thats the questions.
Lev väl, och ta hand om varandra, bara "att vara", där för någon som behöver dig.
To my dear friend somewhere in the world, im coming as soon i can. I promise you from my all heart.
onsdag 26 augusti 2009
Gamla och nya vänner!
Hej alla som läser min blogg!
Nu var det ytterligare några veckor sedan jag hade lite tankar. Men det rör sig hela tiden, vad man skall delge sina läsare. Men så är det, detta med tiden, var finns den ibland.
Nåväl. En fundering jag fick för ett par dagar sedan var att girigheten kommer fram allt ofta, särskilt då inom affärsvärlden.
Senast var när toppchefer inom Dometic koncernen, begär ofantliga 800 miljoner för att stanna kvar hos nya blivande ägare för att rädda och driva vidare företaget.
Men var fanns dom när huvudägaren, bestämde sig för att lägga ner fabriken i Motala. Då begärde man inte 800 miljoner. Fy och blä.
Vad menar jag då med "Gamla och nya vänner"?
Jo, ibland i livet så skaffar man sig vänner och bundisar som man kan delge sina allra innersta tankar och funderingar med. Men så händer olika saker i sin tillvaro, och var finns dom då? Nu gäller det inte alla skall sägas.
Av egen erfarenhet, så hade jag en sådan vän, där vi i olika skeenden gick igenom samma händelser. Men där jag vid mitt senaste uppbrott från vardagen, försvann denna vän. Han tog parti för den andra sidan utan att lyssna på min syn på händelsen. Men däremot efter ca 5 år hör han av sig, är väldigt ledsen, vill träffa mig och reda ut. Hm, tänkte jag, men är av den åsikten man ska ge människor en andra chans, så ock denna gång.
Det som blev sagt, var att han hittat en ny kärlek och visade mig sin nya fina bil, och vi drack en kopp kaffe. Detta hände för 6 år sedan, och därefter har det varit tyst i min brevlåda och telefon. Är man en vän då?
Men sedan finns det faktiskt gamla vänner, där man vet var dom finns, men man kanske inte har kontakt med dom varje dag/vecka/månad, men man vet att dom tänker på en, likaväl att jag tänker på dom.
Det är vänskap!
Detta med nya vänner då!
Ja, det är också spännande, att man träffar en del nya människor och där känner att det uppstår vänskap. Kanske inte livet ut, men ändå.
Senast hände detta mig, helgen som varit.
Jag var inom släktforskningen på släktforskardagar i Falköping, och träffade en del nya vänner. En del har jag talat med i telefon, och någon träffat tidigare i år. Och där uppstod en glädje att ses igen.
Men så träffade jag några nya glada vänner, som det var lätt att snacka med.
Det var kul, och givande. Det ena gav det andra. Och dessutom var det en person, som det bara satt rätt, med de flesta skratten. Och dessutom blev jag "inlurad" på en chat i början av denna vecka. Och där blev det en massa skratt igen.
Under en tur med lokalbuss i början av veckan fick jag verkligen en fundering.
Efter drygt 38 år i branschen både bakom ratten, och vid skrivbordet, så undrar jag hur man numera utbildar nya förare.
Det var full fart mellan hållplatserna, och sedan tvärnit vid hållplatsen. Sedan full fart igen. Gamla människor hann knappt få ner baken på stolen.
Det finns ett uttryck som säger "Gud skapade ingen brådska, men bad oss skynda oss på". Men det betyder inte att andra skall fara illa för att åka i en lokalbuss.
Man kanske är yrkesskadad efter alla år :-)
Därför blir dagens ordspråk:
"Även en tusenmilafärd börjar med ett steg"
Och det gäller även för vänskap.
Nu var det ytterligare några veckor sedan jag hade lite tankar. Men det rör sig hela tiden, vad man skall delge sina läsare. Men så är det, detta med tiden, var finns den ibland.
Nåväl. En fundering jag fick för ett par dagar sedan var att girigheten kommer fram allt ofta, särskilt då inom affärsvärlden.
Senast var när toppchefer inom Dometic koncernen, begär ofantliga 800 miljoner för att stanna kvar hos nya blivande ägare för att rädda och driva vidare företaget.
Men var fanns dom när huvudägaren, bestämde sig för att lägga ner fabriken i Motala. Då begärde man inte 800 miljoner. Fy och blä.
Vad menar jag då med "Gamla och nya vänner"?
Jo, ibland i livet så skaffar man sig vänner och bundisar som man kan delge sina allra innersta tankar och funderingar med. Men så händer olika saker i sin tillvaro, och var finns dom då? Nu gäller det inte alla skall sägas.
Av egen erfarenhet, så hade jag en sådan vän, där vi i olika skeenden gick igenom samma händelser. Men där jag vid mitt senaste uppbrott från vardagen, försvann denna vän. Han tog parti för den andra sidan utan att lyssna på min syn på händelsen. Men däremot efter ca 5 år hör han av sig, är väldigt ledsen, vill träffa mig och reda ut. Hm, tänkte jag, men är av den åsikten man ska ge människor en andra chans, så ock denna gång.
Det som blev sagt, var att han hittat en ny kärlek och visade mig sin nya fina bil, och vi drack en kopp kaffe. Detta hände för 6 år sedan, och därefter har det varit tyst i min brevlåda och telefon. Är man en vän då?
Men sedan finns det faktiskt gamla vänner, där man vet var dom finns, men man kanske inte har kontakt med dom varje dag/vecka/månad, men man vet att dom tänker på en, likaväl att jag tänker på dom.
Det är vänskap!
Detta med nya vänner då!
Ja, det är också spännande, att man träffar en del nya människor och där känner att det uppstår vänskap. Kanske inte livet ut, men ändå.
Senast hände detta mig, helgen som varit.
Jag var inom släktforskningen på släktforskardagar i Falköping, och träffade en del nya vänner. En del har jag talat med i telefon, och någon träffat tidigare i år. Och där uppstod en glädje att ses igen.
Men så träffade jag några nya glada vänner, som det var lätt att snacka med.
Det var kul, och givande. Det ena gav det andra. Och dessutom var det en person, som det bara satt rätt, med de flesta skratten. Och dessutom blev jag "inlurad" på en chat i början av denna vecka. Och där blev det en massa skratt igen.
Under en tur med lokalbuss i början av veckan fick jag verkligen en fundering.
Efter drygt 38 år i branschen både bakom ratten, och vid skrivbordet, så undrar jag hur man numera utbildar nya förare.
Det var full fart mellan hållplatserna, och sedan tvärnit vid hållplatsen. Sedan full fart igen. Gamla människor hann knappt få ner baken på stolen.
Det finns ett uttryck som säger "Gud skapade ingen brådska, men bad oss skynda oss på". Men det betyder inte att andra skall fara illa för att åka i en lokalbuss.
Man kanske är yrkesskadad efter alla år :-)
Därför blir dagens ordspråk:
"Även en tusenmilafärd börjar med ett steg"
Och det gäller även för vänskap.
torsdag 13 augusti 2009
Saknad eller sakna!
Ja, då var det dax igen att delge sina tankar till Er andra som läser dessa tankar.
Ja, vad menar jag med överskriften "Saknad eller sakna". Ja, det kan ju ha olika betydelse för oss alla, det beror på i vilket sammanhang man sätter in orden.
Jag kanske kan vara saknad av någon, som inte träffat mig på länge eller som vill träffa mig, oftare.
Eller detta med att sakna någon eller något. Det är även där olika definitioner på detta.
Själv så vet jag med 100% säkerhet att jag är saknad av en speciell person, som jag också saknar mycket.
Jag själv då saknar ibland mina barn men även kanske en vän, kanske ibland bara att ha och prata med.
Men jag saknar också en lång ledighet långt från all stress där jag får möjligheten att träffa en saknad vän.
Men även att jag har i många år saknat en fast tillvaro med en älskad vän att dela sin vardag med.
Andra saker som jag under den gångna tiden har reflekterat över är detta, att när en hög statlig tjänsteman/kvinna gör bort sig på sin tjänst, så får man en liten spark snett till vänster och får ha kvar sin höga månadslön, men där vi vanliga skulle göra bort sig, får lämna allt och få en inkomst långt under existensminimum ibland. Vadå lika inför lagen. Det är ett ord för mig som inte många kan stava till i övre samhällsskiktet.
Dagens ord som kanske ibland känns lite gammalt, men ändå aktuellt varje gång det sägs:
Behandla din nästa som du själv vill bli behandlad.
Till sist till min vän långt bort på denna planet: I promise too visit you and ask you that questions we talk about today (13/8 2009). Only you know what it is. Mahal kita.
Ni andra som är nyfikna nu, ha en bra dag och ta hand om varandra, jag tycker om Er också :-)
Ja, vad menar jag med överskriften "Saknad eller sakna". Ja, det kan ju ha olika betydelse för oss alla, det beror på i vilket sammanhang man sätter in orden.
Jag kanske kan vara saknad av någon, som inte träffat mig på länge eller som vill träffa mig, oftare.
Eller detta med att sakna någon eller något. Det är även där olika definitioner på detta.
Själv så vet jag med 100% säkerhet att jag är saknad av en speciell person, som jag också saknar mycket.
Jag själv då saknar ibland mina barn men även kanske en vän, kanske ibland bara att ha och prata med.
Men jag saknar också en lång ledighet långt från all stress där jag får möjligheten att träffa en saknad vän.
Men även att jag har i många år saknat en fast tillvaro med en älskad vän att dela sin vardag med.
Andra saker som jag under den gångna tiden har reflekterat över är detta, att när en hög statlig tjänsteman/kvinna gör bort sig på sin tjänst, så får man en liten spark snett till vänster och får ha kvar sin höga månadslön, men där vi vanliga skulle göra bort sig, får lämna allt och få en inkomst långt under existensminimum ibland. Vadå lika inför lagen. Det är ett ord för mig som inte många kan stava till i övre samhällsskiktet.
Dagens ord som kanske ibland känns lite gammalt, men ändå aktuellt varje gång det sägs:
Behandla din nästa som du själv vill bli behandlad.
Till sist till min vän långt bort på denna planet: I promise too visit you and ask you that questions we talk about today (13/8 2009). Only you know what it is. Mahal kita.
Ni andra som är nyfikna nu, ha en bra dag och ta hand om varandra, jag tycker om Er också :-)
lördag 1 augusti 2009
Fest och glädje!
Hej alla som läser detta!
Ja, då har det gått ytterligare dagar, där jag hunnit fundera över detta med fest, glädje, känslor för varandra bland annat. Men också om andra vardagliga ting.
Först så fick jag en fråga från en vän, som nyligen brutit upp från ett förhållande. Men där känslor finns kvar, vännen frågade mig hur länge ska såret i hjärtat finnas efter person man har älskat.
Ja, vad svarar man på en sådan fråga. Antingen tar det kort tid, men även längre tid än man räknat med. Ibland kanske det aldrig läker. Och vad gör man åt en sådan sak. Ja, jag är inte den person som kan svara på en sådan djup fråga, och frågan är vem kan ge ett konkret svar på denna fråga. Jag tror inte någon kan det, tiden får nog ha sin gång, och det får ta den tid det tar, och låta det läka efterhand.
En fundering jag haft i många år, när jag är ute i trafiken och kör. Vissa nyare bilmodeller har inte blinkers som standard. Eller hur ska man tyda det, eftersom många inte använder den. Det är en nödvändighet, som jag ser, för att vi som kör den tyngre trafiken ska kunna påbörja vår inbromsning i tid. Alla tjänar på detta enkla beteende. Tack till er andra som använder.
Så var det detta med fest och glädje. Jag fick den äran att bli inbjuden till ett fint bröllop härom veckan. Det var goda vänner från Burundi som skulle gifta sig i Katolska kyrkan i Vadstena. Jag fick också äran att fotografera dom. Det var en fest och glädje utan like, även inne i kyrkan under mässan visade dessa människor en glädje, bland annat när man sjöng avslutningspsalmen, blev det riktigt fart på en del kvinnor som enligt tradition, man dansade och sjöng. Det var så att närvarande nunnor smålog och någon visade lite med kroppspråket att det fanns lite rytm i henne. Men hon gjorde det i smyg.
Den sista fundering jag har denna gång, är alla dessa hundägare som numera har ett långt snöre, det kallas visst koppel, men man har ingen koll på omgivningen när hunden går på ena sidan av vägen och matte/husse går på andra sidan. Hur ska man komma förbi där?? Skärpning.
Dagens ord:
Ta dagen som den kommer, gläds åt det lilla, men skänk glädje till din närmaste vän när dom minst behöver det.
Jag skänker min tanke och glädje att ha en vän långt bort. Mahal kita
Kan inte undvara er att få se ett par bilder från bröllopet:
Ja, då har det gått ytterligare dagar, där jag hunnit fundera över detta med fest, glädje, känslor för varandra bland annat. Men också om andra vardagliga ting.
Först så fick jag en fråga från en vän, som nyligen brutit upp från ett förhållande. Men där känslor finns kvar, vännen frågade mig hur länge ska såret i hjärtat finnas efter person man har älskat.
Ja, vad svarar man på en sådan fråga. Antingen tar det kort tid, men även längre tid än man räknat med. Ibland kanske det aldrig läker. Och vad gör man åt en sådan sak. Ja, jag är inte den person som kan svara på en sådan djup fråga, och frågan är vem kan ge ett konkret svar på denna fråga. Jag tror inte någon kan det, tiden får nog ha sin gång, och det får ta den tid det tar, och låta det läka efterhand.
En fundering jag haft i många år, när jag är ute i trafiken och kör. Vissa nyare bilmodeller har inte blinkers som standard. Eller hur ska man tyda det, eftersom många inte använder den. Det är en nödvändighet, som jag ser, för att vi som kör den tyngre trafiken ska kunna påbörja vår inbromsning i tid. Alla tjänar på detta enkla beteende. Tack till er andra som använder.
Så var det detta med fest och glädje. Jag fick den äran att bli inbjuden till ett fint bröllop härom veckan. Det var goda vänner från Burundi som skulle gifta sig i Katolska kyrkan i Vadstena. Jag fick också äran att fotografera dom. Det var en fest och glädje utan like, även inne i kyrkan under mässan visade dessa människor en glädje, bland annat när man sjöng avslutningspsalmen, blev det riktigt fart på en del kvinnor som enligt tradition, man dansade och sjöng. Det var så att närvarande nunnor smålog och någon visade lite med kroppspråket att det fanns lite rytm i henne. Men hon gjorde det i smyg.
Den sista fundering jag har denna gång, är alla dessa hundägare som numera har ett långt snöre, det kallas visst koppel, men man har ingen koll på omgivningen när hunden går på ena sidan av vägen och matte/husse går på andra sidan. Hur ska man komma förbi där?? Skärpning.
Dagens ord:
Ta dagen som den kommer, gläds åt det lilla, men skänk glädje till din närmaste vän när dom minst behöver det.
Jag skänker min tanke och glädje att ha en vän långt bort. Mahal kita
Kan inte undvara er att få se ett par bilder från bröllopet:
måndag 20 juli 2009
Möte med olika människor!
Det var ett tag sedan jag nu, delgav mina funderingar. Men ibland så blir min tillvaro så att den innersta vilja vill skriva, men fingrarna och resten av mig säger stopp. Alltså jag får en form av skrivkramp.
Vän av ordning undrar säkert varför, "du som alltid har något att tycka till om eller har en fundering, om olika saker, vad har hänt". Jag kan inte förklara varken för dom eller för mig själv.
För att då återgå till min överskrift! I mitt händelserika liv, så har jag mött många människor med olika bakgrund och sociala status.
Nu senast, så mötte jag en yngre man som håller på att utbilda sig till kompositör. Spännande tyckte jag, så var då samtalet igång. Han berättade bland annat om att han redan hunnit med att komponera ett par stycken som Norrköpings symfoniorkester framfört, samt om mitt minne är med även en utländsk stor orkester. Han är i åldern ca 22 år, och verkar brinna för detta. Detta samtal får mig att minnas min kusin Eva som var en framstående cellist i Göteborgs synfonikerna, och spåddes en lysande framtid. Men livet kan ta sina egna vägar och vara grym ibland, därför skänker jag mina tankar på dig Eva. Frid över dig.
Sedan har jag även mött andra intressanta människor, såsom storgodsägaren Gösta i Hanåsa, som under en resa till Schweiz, läste kärleksdikter för en hemflyttad änka till en framstående läkare i USA. Det var en resa och upplevelse som jag ofta tänker på.
Men jag har även mött människor som hamnat snett i samhället, och som många säkert skulle se ner på och bara gå förbi. En som gjorde ett starkt intryck på mig under 2008, var en ung tjej som jag lärt känna lite grann på en skola, hon var där på någon form av praktik, men som tyvärr inte tog chansen eller inte orkade komma ifrån beroendet och dåliga kompisar. Det som fastnat hos mig i mötet med henne var den dag då gymnasieskolorna hade avslutning i vår stad. Hon kom och satte sig bredvid mig, på en stenmur vid kyrkan. Tyvärr så hade hennes begär över starka drycker tagit överhand, men hon var fortfarande en människa av kött och blod. Där satt vi och snackade om livet som sådant och den situation hon befann sig i. Jag försökte trösta henne eftersom hon var i grunden ledsen över sin situation just då. Då sade hon något som fastnat hos mig efteråt, och jag tänker ofta på detta när jag ser henne även när hon är någorlunda nykter, helt plötsligt säger hon i vårat samtal; " Tänk om jag kunde vara som du, och ha en familj, med ett par barn och en man som älskar mig", detta gjorde mig väldigt rörd. Hon ville komma ur sitt destruktiva liv och få en annan tillvaro, men orkade inte. Det är också sådana möten med människor man ska komma ihåg, när allt känns jobbigt.
Sedan har man även de glada minnena av möte med människor, ett sådant är när jag skulle köra de berömda "Stallbröderna" i Stockholm. Jag skulle köra dom en gång på 70-talet från en teater till Stallmästargården. Dom var tvungna att säga ett lösenord och jag skulle säga ett tillbaka för att dom skulle få gå ombord, bara det att dom sa hela tiden mitt lösenord, och bara gick ombord på bussen. Sådana var våra största komiker på den tiden.
Detta var mina tankar om möten med människor från alla samhällsklasser, det är klart genom mitt yrke har jag även mött andra människor av betydelse, men varför nämna dom, det skrivs ändå så mycket om dom. Men det är klart att som 13-åring få handhälsa på tant Astrid (Lindgren), i Näs prästgård i Vimmerby, det är stort.
Ha nu en bra tillvaro och glöm inte att alla vi människor har en plats på jorden, oavsett bakgrund, religöst tänkande och hudfärg. Det är bara de onda som synes och vi har åsikter om. Alla är inte likadana, även bland oss sk helsvenskar.
Dagens ordspråk blir således:
"Inför gud är vi alla smålänningar, sedan finns det äkta smålänningar"
Gissa vilket jag är -:)
Vän av ordning undrar säkert varför, "du som alltid har något att tycka till om eller har en fundering, om olika saker, vad har hänt". Jag kan inte förklara varken för dom eller för mig själv.
För att då återgå till min överskrift! I mitt händelserika liv, så har jag mött många människor med olika bakgrund och sociala status.
Nu senast, så mötte jag en yngre man som håller på att utbilda sig till kompositör. Spännande tyckte jag, så var då samtalet igång. Han berättade bland annat om att han redan hunnit med att komponera ett par stycken som Norrköpings symfoniorkester framfört, samt om mitt minne är med även en utländsk stor orkester. Han är i åldern ca 22 år, och verkar brinna för detta. Detta samtal får mig att minnas min kusin Eva som var en framstående cellist i Göteborgs synfonikerna, och spåddes en lysande framtid. Men livet kan ta sina egna vägar och vara grym ibland, därför skänker jag mina tankar på dig Eva. Frid över dig.
Sedan har jag även mött andra intressanta människor, såsom storgodsägaren Gösta i Hanåsa, som under en resa till Schweiz, läste kärleksdikter för en hemflyttad änka till en framstående läkare i USA. Det var en resa och upplevelse som jag ofta tänker på.
Men jag har även mött människor som hamnat snett i samhället, och som många säkert skulle se ner på och bara gå förbi. En som gjorde ett starkt intryck på mig under 2008, var en ung tjej som jag lärt känna lite grann på en skola, hon var där på någon form av praktik, men som tyvärr inte tog chansen eller inte orkade komma ifrån beroendet och dåliga kompisar. Det som fastnat hos mig i mötet med henne var den dag då gymnasieskolorna hade avslutning i vår stad. Hon kom och satte sig bredvid mig, på en stenmur vid kyrkan. Tyvärr så hade hennes begär över starka drycker tagit överhand, men hon var fortfarande en människa av kött och blod. Där satt vi och snackade om livet som sådant och den situation hon befann sig i. Jag försökte trösta henne eftersom hon var i grunden ledsen över sin situation just då. Då sade hon något som fastnat hos mig efteråt, och jag tänker ofta på detta när jag ser henne även när hon är någorlunda nykter, helt plötsligt säger hon i vårat samtal; " Tänk om jag kunde vara som du, och ha en familj, med ett par barn och en man som älskar mig", detta gjorde mig väldigt rörd. Hon ville komma ur sitt destruktiva liv och få en annan tillvaro, men orkade inte. Det är också sådana möten med människor man ska komma ihåg, när allt känns jobbigt.
Sedan har man även de glada minnena av möte med människor, ett sådant är när jag skulle köra de berömda "Stallbröderna" i Stockholm. Jag skulle köra dom en gång på 70-talet från en teater till Stallmästargården. Dom var tvungna att säga ett lösenord och jag skulle säga ett tillbaka för att dom skulle få gå ombord, bara det att dom sa hela tiden mitt lösenord, och bara gick ombord på bussen. Sådana var våra största komiker på den tiden.
Detta var mina tankar om möten med människor från alla samhällsklasser, det är klart genom mitt yrke har jag även mött andra människor av betydelse, men varför nämna dom, det skrivs ändå så mycket om dom. Men det är klart att som 13-åring få handhälsa på tant Astrid (Lindgren), i Näs prästgård i Vimmerby, det är stort.
Ha nu en bra tillvaro och glöm inte att alla vi människor har en plats på jorden, oavsett bakgrund, religöst tänkande och hudfärg. Det är bara de onda som synes och vi har åsikter om. Alla är inte likadana, även bland oss sk helsvenskar.
Dagens ordspråk blir således:
"Inför gud är vi alla smålänningar, sedan finns det äkta smålänningar"
Gissa vilket jag är -:)
söndag 5 juli 2009
Ännu en veckan över!
Ja, då har ytterligare en arbetsvecka försvunnit, och den har varit varm och åter varm. Men som tur är så har man AC där jag jobbar. Men svettigt är det.
Sedan under fredagen när jag påbörjade ledig helg så kom ett rejält åsk och regnväder över dessa trakter. Ganska skönt, men det blev inte svalare för det.
När jag så hade landat någorlunda under fredagen, så började jag fundera varför man engagerar sig i föreningslivet. Man tar på sig en uppgift, blir aktiv och får vissa arbetsuppgifter. Det sätts upp olika mål, som man går in för att uppnå och slutföra. När man sedan märker att det inte alls blir så som man jobbat för, då går liksom luften ur en. Och man ställer sig frågan, helt osökt, vad håller man på med. Varför engagera sig, när andra inte fattar meningen med vad man vill uppnå. Och ser till föreningens bästa. Utan återigen kör sitt race.
När ska denna cirkus avsluta sin föreställning, och hur länge orkar man hålla i rodret? En undran bara.
Men sedan finns det andra människor som betyder mycket i tillvaron och som man inte vill svika, utan försöka köra varvet en gång till och se om föreställningen ändå tar slut, på ett vettigt sätt.
Idag hade jag, liksom i fredags, ett långt samtal med en nära och kär vän, någonstans på denna fina jord som vi får äran att leva på. Efter dom samtalen känns dagarna ljusa, och man går lite i ett lyckorus att ha sådana vänner. Hoppas bara att kunna inom en snar framtid, kunna ta ett par välbehövliga veckors ledighet och besöka denna vän, och bara njuta av stillhet och långt från cirkusen.
Dagens ord hämtar jag från almanackan samma dag förra året, med ett par ord av Margareta Krook:
Att sköta sig är att se till att man hinner med det roliga.
Nu ska vi se framåt och hoppas på att någon hör vår gemensamma önskan, "Gör det bästa av dagen, tids nog får du lön för allt slit".
Sköt om Er
Sedan under fredagen när jag påbörjade ledig helg så kom ett rejält åsk och regnväder över dessa trakter. Ganska skönt, men det blev inte svalare för det.
När jag så hade landat någorlunda under fredagen, så började jag fundera varför man engagerar sig i föreningslivet. Man tar på sig en uppgift, blir aktiv och får vissa arbetsuppgifter. Det sätts upp olika mål, som man går in för att uppnå och slutföra. När man sedan märker att det inte alls blir så som man jobbat för, då går liksom luften ur en. Och man ställer sig frågan, helt osökt, vad håller man på med. Varför engagera sig, när andra inte fattar meningen med vad man vill uppnå. Och ser till föreningens bästa. Utan återigen kör sitt race.
När ska denna cirkus avsluta sin föreställning, och hur länge orkar man hålla i rodret? En undran bara.
Men sedan finns det andra människor som betyder mycket i tillvaron och som man inte vill svika, utan försöka köra varvet en gång till och se om föreställningen ändå tar slut, på ett vettigt sätt.
Idag hade jag, liksom i fredags, ett långt samtal med en nära och kär vän, någonstans på denna fina jord som vi får äran att leva på. Efter dom samtalen känns dagarna ljusa, och man går lite i ett lyckorus att ha sådana vänner. Hoppas bara att kunna inom en snar framtid, kunna ta ett par välbehövliga veckors ledighet och besöka denna vän, och bara njuta av stillhet och långt från cirkusen.
Dagens ord hämtar jag från almanackan samma dag förra året, med ett par ord av Margareta Krook:
Att sköta sig är att se till att man hinner med det roliga.
Nu ska vi se framåt och hoppas på att någon hör vår gemensamma önskan, "Gör det bästa av dagen, tids nog får du lön för allt slit".
Sköt om Er
tisdag 30 juni 2009
Slitsam dag!
I dag så fick jag en tanke.
Med vilken rätt har vi människor att se ner på andra och nedvärdera sin nästa.
Jag, antar ingen. Man ska alltid låta människor få visa sina färdigheter utan att trycka ner dom innan, med orden "det klarar inte du av".
En sådan händelse idag gjorde att jag, sedan en ganska lång tid tillbaka, idag höjde jag rösten och påtalade "jag är inte helt jävla dum i huvudet". Förlåt min svordom, men det rann bara till i mitt huvud.
Nog om detta. Resten av dagen handlade om "Flextid" eller inte. Vill man uppnå rättvisa i arbetslivet skall alla ha samma förmåner, eller inga på en liten arbetsplats. Men en del har svårt att acceptera detta,
och inse sin egen begränsning, samt att man bör avsluta vissa förhållande, istället för att tjata om flextid, som man tidigare inte fattat innebörden av i det ordet.
Dagens ord:
Gör dig inte domare över andra, innan du erhållit egen kompetens.
Med vilken rätt har vi människor att se ner på andra och nedvärdera sin nästa.
Jag, antar ingen. Man ska alltid låta människor få visa sina färdigheter utan att trycka ner dom innan, med orden "det klarar inte du av".
En sådan händelse idag gjorde att jag, sedan en ganska lång tid tillbaka, idag höjde jag rösten och påtalade "jag är inte helt jävla dum i huvudet". Förlåt min svordom, men det rann bara till i mitt huvud.
Nog om detta. Resten av dagen handlade om "Flextid" eller inte. Vill man uppnå rättvisa i arbetslivet skall alla ha samma förmåner, eller inga på en liten arbetsplats. Men en del har svårt att acceptera detta,
och inse sin egen begränsning, samt att man bör avsluta vissa förhållande, istället för att tjata om flextid, som man tidigare inte fattat innebörden av i det ordet.
Dagens ord:
Gör dig inte domare över andra, innan du erhållit egen kompetens.
söndag 28 juni 2009
Lång söndag!
Igår eftermiddag efter mycket vånda, att bestämma mig vad jag skulle göra resten av lördagen. Och en del sms från en bekant i Motala.
Så fixade jag till mig och åkte bussen till Motala, för att där besöka mina vänner från Burundi och deras Independent day fest. det blev många glada kramar och en del öl.
Sedan blir man bara så ledsen och irriterad när man kommer hem runt 01,30 på natten och finner sin cykel stulen vid busshållplatsen. Det var bara att ta en promenad i natten, inget kul att gå ensam så sent.
Jag blev så irriterad så jag slängde cykelnyckeln, vad skulle jag med den till.
Jag har idag funderat över detta och vilket samhälle man lever i, där man inte kan låta bli andras ägodelar. Visserligen ingen ny cykel, men för mig en bra cykel.
Sedan blir irriterad över nya grannars ungar som står nere på gatan och skriker, istället för att gå upp direkt. Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan jag säger ifrån om det blir en massa stök om nätterna.
Apropå Michael Jacksons dör, kan inte låta bli att länka till Ytube, och visa hur filippinska fångar hedrar "The King of Pop"
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article5442107.ab
Nu ska jag låta själen och kroppen vila, för ny arbetsvecka.
Till sist får jag väl ändå ge Er dagens ord:
När viljan är stark, är benen lätta.
Så fixade jag till mig och åkte bussen till Motala, för att där besöka mina vänner från Burundi och deras Independent day fest. det blev många glada kramar och en del öl.
Sedan blir man bara så ledsen och irriterad när man kommer hem runt 01,30 på natten och finner sin cykel stulen vid busshållplatsen. Det var bara att ta en promenad i natten, inget kul att gå ensam så sent.
Jag blev så irriterad så jag slängde cykelnyckeln, vad skulle jag med den till.
Jag har idag funderat över detta och vilket samhälle man lever i, där man inte kan låta bli andras ägodelar. Visserligen ingen ny cykel, men för mig en bra cykel.
Sedan blir irriterad över nya grannars ungar som står nere på gatan och skriker, istället för att gå upp direkt. Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan jag säger ifrån om det blir en massa stök om nätterna.
Apropå Michael Jacksons dör, kan inte låta bli att länka till Ytube, och visa hur filippinska fångar hedrar "The King of Pop"
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article5442107.ab
Nu ska jag låta själen och kroppen vila, för ny arbetsvecka.
Till sist får jag väl ändå ge Er dagens ord:
När viljan är stark, är benen lätta.
lördag 27 juni 2009
Ledig helg!
Ja, då har en arbetsvecka gått, utan större incidenter.
Och en ledig helg, med mycket sol och relax.
Det dallrar fortfarande inom mig efter måndagens möte med en person. Att man inte som vuxen kan inse sina begränsningar samt göra ett avslut, som förr eller senare kommer.
Sedan möttes världen av beskedet att "The King of Pop", Michael Jackson hade dött. En stor sorg för många. Han tog faktiskt popmusiken till andra dimensioner. Jag drar mig till minnes en bussresa jag fick äran att köra i slutet av 80-talet när Michael Jackson hade en av sina konserter i Göteborg. Det var mäktigt, lilla jag och drygt 55 000 personer. Vilken stämning och verkligen bra musik. Ibland under showen undrade man hur han gjorde. För plötsligt var han borta från golvet, och nästa stund var han högt upp på en mindre scen. Det kallar jag magi.
Men som alltid så bara väntar man på detta besked, när man vet vilket liv han levde. Det är tragiskt.
Jag var en sväng till centrum av min stad idag, för att bla kolla lite cityliv. Sätter mig vid ett utecafé. för att bara ta en latte och njuta av folklivet. Men som alltid i ett demokratiskt samhälle så störs man av olika företelser, bla olika former av demostrationer. Det är yttrandefrieht i vårat kära land, men ibland borde dessa grupper stanna upp, och tänka till en gång extra. Det är inte bara att stå och gapa och skirka om en massa orättfärdigheter i samhället. Det ska, anser jag, finnas en vettig och hållbar mening där man kan se resultat. Annars stannar ingen upp och lyssnar, eller bryr sig. Så ock jag, blir bara lite irriterad.
Och något mer som är irriterande är dessa telefonförsäljare som aldrig kan ta ett nej, likaså dessa försäljare som står utanför stora köpcentrum, där man utlover gratis saker och det sedan visar sig inte vara gratis. Ett nej, vet inte dessa människor vad det är.
Tack och hej, leverpastej :-)
Och en ledig helg, med mycket sol och relax.
Det dallrar fortfarande inom mig efter måndagens möte med en person. Att man inte som vuxen kan inse sina begränsningar samt göra ett avslut, som förr eller senare kommer.
Sedan möttes världen av beskedet att "The King of Pop", Michael Jackson hade dött. En stor sorg för många. Han tog faktiskt popmusiken till andra dimensioner. Jag drar mig till minnes en bussresa jag fick äran att köra i slutet av 80-talet när Michael Jackson hade en av sina konserter i Göteborg. Det var mäktigt, lilla jag och drygt 55 000 personer. Vilken stämning och verkligen bra musik. Ibland under showen undrade man hur han gjorde. För plötsligt var han borta från golvet, och nästa stund var han högt upp på en mindre scen. Det kallar jag magi.
Men som alltid så bara väntar man på detta besked, när man vet vilket liv han levde. Det är tragiskt.
Jag var en sväng till centrum av min stad idag, för att bla kolla lite cityliv. Sätter mig vid ett utecafé. för att bara ta en latte och njuta av folklivet. Men som alltid i ett demokratiskt samhälle så störs man av olika företelser, bla olika former av demostrationer. Det är yttrandefrieht i vårat kära land, men ibland borde dessa grupper stanna upp, och tänka till en gång extra. Det är inte bara att stå och gapa och skirka om en massa orättfärdigheter i samhället. Det ska, anser jag, finnas en vettig och hållbar mening där man kan se resultat. Annars stannar ingen upp och lyssnar, eller bryr sig. Så ock jag, blir bara lite irriterad.
Och något mer som är irriterande är dessa telefonförsäljare som aldrig kan ta ett nej, likaså dessa försäljare som står utanför stora köpcentrum, där man utlover gratis saker och det sedan visar sig inte vara gratis. Ett nej, vet inte dessa människor vad det är.
Tack och hej, leverpastej :-)
måndag 22 juni 2009
En ny dag, och en veckan som känns tung!
Ja, då har en ny dag snart gått till ända.
När man vaknar tidigt och känner sig sliten av en helgs arbete, men ändå inombords lycklig, för man ska chatta med sin vän, för min del tidigt på morgonen.
Sedan när man öppnar sin mejl-låda, möts av beskedet att en god nära vän inom föreningen, har lämnat oss och somnat. Då känns allt annat oviktigt.
Då är det en sådan dag som jag tror många känt ibland, man vill inte stiga upp ur sängen, utan bara vända sig om och dra täcket över sig. Med andra försvinna och finnas någon annanstans.
Men som alltid så finns en del måsten som måste göras, och då får man peppa sig själv och sina närmaste att göra detta, och efteråt stanna upp och tänka.
Och i denna stund inse att en del inte gör sitt, då blir man både besviken och förbannad på en sån person.
Man respekterar inte de anhöriga på det minsta, genom att inte göra det man blir ålagd. Sedan kan man tycka om en arbetsgivare vad man vill, men lite hyfs kan man begära i denna svåra stund för oss övriga.
Jag har nu försökt att lugna ner mig efter ett påtvingat, sedan länge, möte. Men där man inte inser att lekstugan bör stängas. Tur att man har folk runt om i landet som står bakom en i denna stund och förstår vad man går igenom.
Jag vill även tacka Elisabeth för din närvaro, ta hand om dig, du är en pärla.
Sedan sänder jag ett par ord till min vän, Mahal Kita Mher.
När man vaknar tidigt och känner sig sliten av en helgs arbete, men ändå inombords lycklig, för man ska chatta med sin vän, för min del tidigt på morgonen.
Sedan när man öppnar sin mejl-låda, möts av beskedet att en god nära vän inom föreningen, har lämnat oss och somnat. Då känns allt annat oviktigt.
Då är det en sådan dag som jag tror många känt ibland, man vill inte stiga upp ur sängen, utan bara vända sig om och dra täcket över sig. Med andra försvinna och finnas någon annanstans.
Men som alltid så finns en del måsten som måste göras, och då får man peppa sig själv och sina närmaste att göra detta, och efteråt stanna upp och tänka.
Och i denna stund inse att en del inte gör sitt, då blir man både besviken och förbannad på en sån person.
Man respekterar inte de anhöriga på det minsta, genom att inte göra det man blir ålagd. Sedan kan man tycka om en arbetsgivare vad man vill, men lite hyfs kan man begära i denna svåra stund för oss övriga.
Jag har nu försökt att lugna ner mig efter ett påtvingat, sedan länge, möte. Men där man inte inser att lekstugan bör stängas. Tur att man har folk runt om i landet som står bakom en i denna stund och förstår vad man går igenom.
Jag vill även tacka Elisabeth för din närvaro, ta hand om dig, du är en pärla.
Sedan sänder jag ett par ord till min vän, Mahal Kita Mher.
Dagens ordspråk!
Detta får bli dagens första ordspråk efter midsommarhelgen.
Lär dig livets svåra gåta: älska, glömma och förlåta!
Jag hoppas att dagen för något gott med sig på alla de sätt!
Ta hand om varandra och njut av den stund du just nu upplever!
Lär dig livets svåra gåta: älska, glömma och förlåta!
Jag hoppas att dagen för något gott med sig på alla de sätt!
Ta hand om varandra och njut av den stund du just nu upplever!
lördag 20 juni 2009
Dagens ordspråk!
Det är bättre att fråga och verka okunnig,
än att inte fråga och förbli det.
Ibland kan vissa ordspråk kännas rätt, när man hittar dom och tanken var
på någon viss person!
än att inte fråga och förbli det.
Ibland kan vissa ordspråk kännas rätt, när man hittar dom och tanken var
på någon viss person!
fredag 19 juni 2009
Dagens ordspråk!
De som aldrig anstränger sig att göra mer än de får betalt för,
får heller aldrig betalt för mer än de gör.
torsdag 18 juni 2009
Dagens ordspråk!
På några minuter kan en dator göra ett misstag,
så stort att det skulle ta många människor,
flera månader att överträffa det.
så stort att det skulle ta många människor,
flera månader att överträffa det.
En reflektion!
I dag gjorde jag återigen en reflektion i trafiken som så månger förr.
Varför har alla så bråttom, kör om på felaktiga ställen. Ställer till det för andra
och även för sig själv. I stället för att lugna ner sig, tänka till och stressa av.
Så alla som ska ut i trafiken denna helg, ta det lugnt, ni hinner. För att tjäna dom
där 5 minuterna kan även bli dom sista du tjänat.
Lev väl och trevlig midsommar.
Varför har alla så bråttom, kör om på felaktiga ställen. Ställer till det för andra
och även för sig själv. I stället för att lugna ner sig, tänka till och stressa av.
Så alla som ska ut i trafiken denna helg, ta det lugnt, ni hinner. För att tjäna dom
där 5 minuterna kan även bli dom sista du tjänat.
Lev väl och trevlig midsommar.
Till en vän!
Gusto kitang makita kaagad!
Nasasabin ako sa iyo!
Nasa-isip kita ng buong araw!
Unibig ako sa iyo!
Naiskong kasama ka sa habang panahon!
Nais kung maying asawa mo!
Mahal kita!
Nasasabin ako sa iyo!
Nasa-isip kita ng buong araw!
Unibig ako sa iyo!
Naiskong kasama ka sa habang panahon!
Nais kung maying asawa mo!
Mahal kita!
onsdag 17 juni 2009
Min sista tanke idag!
Dagens ord:
En lögn far halva världen runt innan sanningen fått på sej stövlarna.
En lögn far halva världen runt innan sanningen fått på sej stövlarna.
Om man hade vingar!
Tänk om man hade vingar, så man kunde flyga dit man ville. Eller se allt från ovan, av den oreda många ställer till med.
Då skulle man kunna vända ryggen till med gott samvete och säga, att vinden vände och jag har ingen broms. Och bara njuta av uppvindarna och friheten där uppe!
Då skulle man kunna vända ryggen till med gott samvete och säga, att vinden vände och jag har ingen broms. Och bara njuta av uppvindarna och friheten där uppe!
En lugn eftermiddag!
Ja, då har man ännu en gång varit tvungen att bita ihop, men gränsen närmar sig.
När jag kom hem så fanns ett emalj i lådan, det värmde och veta att man har vänner någonstans där ute. Tack.
Jag ska bara ta det lugnt resten av dagen och njuta av ett fint samtal jag hade med min vän långt borta.
Efter en chatt eller samtal med denna speciella vän gör mig lugn, önskar bara att avståndet inte skulle vara så långt, vi båda skulle njuta av att vara närmare varandra och vissa saker skulle vara enklare. Tack att du finns Mher.
Vad har jag mer då för fundering av vad som händer runt oss.
Ja, midsommar närmare sig och vad det innebär med förberedelser för fest. Men jag är i år lyckligt lottad, jag ska jobba hela helgen, så jag behöver inte tänka på att ordna något speciellt. Sedan följer jobb resten av sommaren, och då blir det mycke tankar, jag lovar.
En fundering jag haft de senaste 6 åren, är varför man som 50 + inte kan få ett nytt jobb. Men där fick jag ett svar i veckan som jag hävdat länge. Enligt en undersökning man nyligen gjort, visar att har man varit långtidsarbetslös och över 50 så blir man bort sållad ganska fort. Man kommer inte ens till intervju. Tänk vad rätt man kan få mot alla tjänstemän på AF. Hurra vad glad jag blev.
Det kommer fler tankar från en skrivkunnig outbildad bondlurk från Småland :-)
När jag kom hem så fanns ett emalj i lådan, det värmde och veta att man har vänner någonstans där ute. Tack.
Jag ska bara ta det lugnt resten av dagen och njuta av ett fint samtal jag hade med min vän långt borta.
Efter en chatt eller samtal med denna speciella vän gör mig lugn, önskar bara att avståndet inte skulle vara så långt, vi båda skulle njuta av att vara närmare varandra och vissa saker skulle vara enklare. Tack att du finns Mher.
Vad har jag mer då för fundering av vad som händer runt oss.
Ja, midsommar närmare sig och vad det innebär med förberedelser för fest. Men jag är i år lyckligt lottad, jag ska jobba hela helgen, så jag behöver inte tänka på att ordna något speciellt. Sedan följer jobb resten av sommaren, och då blir det mycke tankar, jag lovar.
En fundering jag haft de senaste 6 åren, är varför man som 50 + inte kan få ett nytt jobb. Men där fick jag ett svar i veckan som jag hävdat länge. Enligt en undersökning man nyligen gjort, visar att har man varit långtidsarbetslös och över 50 så blir man bort sållad ganska fort. Man kommer inte ens till intervju. Tänk vad rätt man kan få mot alla tjänstemän på AF. Hurra vad glad jag blev.
Det kommer fler tankar från en skrivkunnig outbildad bondlurk från Småland :-)
Ja, då var det en ny dag som vaknat. Själv vaknade jag som vanligt vid sextiden. Har nu chattat en timma med en god och älskvärd vän, det är för tillfället i tillvaron en ljuspunkt. Tack Mher.
Sedan funderar jag ibland varför man engagerar sig i olika föreningar och där tar på sig olika uppdrag.
När man ser att andra gör precis tvärtemot uppsatta regler och mål. Särskilt där föreningen har anställt folk som försöker mörka sin okunnighet genom att hela tiden komma med bortförklaringar för att hålla sig kvar på sin anställning.
När ska man som anställd inse att det kanske är bättre att lämna och gå vidare på annat ställe?
Hur länge orkar man som ideellt arbetande medlem, engagera sig?
Varför ska man inte få säga sin hjärtas mening, på grund av olika lagar och bestämmelser. Där har facket en stor roll att ibland inte vara så fyrkantiga, utan även se till arbetsgivarens fördel.
Nu ska jag i alla fall, försöka ta dagen som den kommer. Kanske vid något tillfälle säga min mening, rakt av.
Sedan funderar jag ibland varför man engagerar sig i olika föreningar och där tar på sig olika uppdrag.
När man ser att andra gör precis tvärtemot uppsatta regler och mål. Särskilt där föreningen har anställt folk som försöker mörka sin okunnighet genom att hela tiden komma med bortförklaringar för att hålla sig kvar på sin anställning.
När ska man som anställd inse att det kanske är bättre att lämna och gå vidare på annat ställe?
Hur länge orkar man som ideellt arbetande medlem, engagera sig?
Varför ska man inte få säga sin hjärtas mening, på grund av olika lagar och bestämmelser. Där har facket en stor roll att ibland inte vara så fyrkantiga, utan även se till arbetsgivarens fördel.
Nu ska jag i alla fall, försöka ta dagen som den kommer. Kanske vid något tillfälle säga min mening, rakt av.
tisdag 16 juni 2009
Mina första tankar!
När man når en viss ålder i livet, och börjar fundera på hur folk egentligen tänker. Exempelvis i yrkeslivet så finns det alltid olika roller som vi har. Där undrar jag ibland varför vissa vuxna har svårt att lyssna och göra det man blir tillsagd. Dessutom varför man på en liten arbetsplats ska hacka på varandra bara för att man fått ett besked, att exempelvis anställningen skall upphöra vid pensionsdagen. Varför skall man då hacka på dom som blir kvar. Detta fenomen har jag aldrig förstått, ibland är det inte underligt att folk blir sjuka på sin arbetsplats och går hem. Det är tid att vi vuxna skärper oss i många situationer, för vi är förebilder för kommande generationer.
Detta var mina första tankar idag, som annars var en lycklig dag för en person som jag åt lunch med. Den person visade känslor över att ha fått ett positivt besked om en förändrad tillvaro till något positivt!
En positiv sak till som hände denna dag, min älskade dotter Jennie, fyllde hela 28 år. Ett stort GRATTIS från din far.
Detta var mina första tankar idag, som annars var en lycklig dag för en person som jag åt lunch med. Den person visade känslor över att ha fått ett positivt besked om en förändrad tillvaro till något positivt!
En positiv sak till som hände denna dag, min älskade dotter Jennie, fyllde hela 28 år. Ett stort GRATTIS från din far.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
