En ny dag, och en veckan som känns tung!

Ja, då har en ny dag snart gått till ända.
När man vaknar tidigt och känner sig sliten av en helgs arbete, men ändå inombords lycklig, för man ska chatta med sin vän, för min del tidigt på morgonen.

Sedan när man öppnar sin mejl-låda, möts av beskedet att en god nära vän inom föreningen, har lämnat oss och somnat. Då känns allt annat oviktigt.
Då är det en sådan dag som jag tror många känt ibland, man vill inte stiga upp ur sängen, utan bara vända sig om och dra täcket över sig. Med andra försvinna och finnas någon annanstans.

Men som alltid så finns en del måsten som måste göras, och då får man peppa sig själv och sina närmaste att göra detta, och efteråt stanna upp och tänka.

Och i denna stund inse att en del inte gör sitt, då blir man både besviken och förbannad på en sån person.
Man respekterar inte de anhöriga på det minsta, genom att inte göra det man blir ålagd. Sedan kan man tycka om en arbetsgivare vad man vill, men lite hyfs kan man begära i denna svåra stund för oss övriga.

Jag har nu försökt att lugna ner mig efter ett påtvingat, sedan länge, möte. Men där man inte inser att lekstugan bör stängas. Tur att man har folk runt om i landet som står bakom en i denna stund och förstår vad man går igenom.

Jag vill även tacka Elisabeth för din närvaro, ta hand om dig, du är en pärla.

Sedan sänder jag ett par ord till min vän, Mahal Kita Mher.