Hej igen
Då har det hänt igen, vadå?
Jo, jag har haft lite tankar om en del saker.
Som ni ser på titeln, så har jag funderat på detta en tid nu. Och anledningen är den att man från mitt fack gav information att det fattades 1 månad för att jag skulle få nya kassa dagar.
Trots att jag jobbar i snitt ca 100 timmar per månad. Men det räcker inte.
Och så har man sedan handläggaren på AF som jagar en att söka jobb, jamen när det inte finns jobb som passar ens utbildning, vad ska man då söka. Bara en fråga.
Sedan har vi ju detta att det finns då pensionärer som fortsätter att jobba trots att man uppnått sin pensionsdag. Det är väl bra att man är frisk och vill bidra med skatt till staten. Men att då i samma stund ta ett jobb för både en ung människa eller en som har minst 10 år kvar till pension, det kan jag aldrig förstå poängen med. Man har kämpat ett helt arbetsliv, och vid flera tillfällen efter 60 sagt att man ska njuta av pensionsdagen. Men vad händer, man fortsätter jobba.
Såg ett inslag i nyheterna en kväll, där de intervjuade en narkosläkare som var 83 år gammal, men hallå. Sedan går det yngre personer inom sjukvården arbetslösa.
Detta var mina tankar vad gäller "arbete kontra arbetslös"
Ha en bra dag.
I dag har jag inte hittat något ledord som passar.
onsdag 23 september 2009
onsdag 16 september 2009
Jobb eller inte jobb!
Hej igen!
Det kommer ibland lite spridda skurar, både från ovan och från mina fingrar.
Men så är det med mig, det är lång startsträcka även med mina tankar. Men ibland blir även jag förvånad att det kommer flera inlägg samma vecka :-)
Ibland förundras jag över vissa människor hur man bryr sig och verkligen vill ha fram sina åsikter.
Som härom dagen när jag körde min stora buss. Så råkade jag komma för nära en framförvarande bilist, och det är klart att då är det stort i backspegeln. Men att då göra som denna bilist av årsmodell äldre, tvärstanna på en parkeringsficka, för att sedan följa med genom en halv stad, och där komma fram och ifrågasätta min närvaro med orden; Är du i tidsnöd, eller ville du bara visa att du hade en splirrans ny buss.
Jag bad naturligtvis om ursäkt för det inträffade, och förhoppningsvis, stannade det där. Men man skall aldrig säga aldrig, särskilt inte när man flera gånger påtalar att man känner ägaren till bussen.
Så slutsatsen är följande: Ush dig Bengt, att smyga på en äldre man bakifrån, utan lov, och dessutom när han åker i en SAAB :-)
Vad har jag mer haft för funderingar där, när jag sitter helt ensam bakom min ratt, på en lång och tråkig E4:a?
Jo, i slutet av förra vecka så gjorde regeringen ett utspel, att man skall satsa X antal miljoner för att våra nya svenskar skall fortare komma ut i arbetslivet. (Nu ska inte detta uppfattas som rasistiskt, för det är det minsta jag är), tanken är god. Men, ofta oavsett färg på regeringen, så glömmer man bort en stor del av oss som är arbetssökande, och blivit det av olika anledningar. Särskilt då åldersgruppen runt 40 - 65, utan formella utbildningar. När det inte finns jobb att söka för oss, hur ska då regeringen lyckas skapa jobb för våra nya vänner. Det kan; (har inte), någon ännu kunnat förklara för mig. Trots att jag flera gånger frågat regeringsfolk.
Som en del av mina invandrarvänner ibland sagt till mig, "att det är svårt för oss att få jobb, kan vi förstå, men hur kan det vara det för dig, du är ju svensk", ja, vad svarar man på en sådan fråga.
I helgen som var, så hade min förening (släktforskning), öppet hus. Jag var där för att visa eventuella besökare hur man gör.
Då inträder ett par besökare, och ställer lite frågor om min forskning. Frågar samtidigt, när vi konstaterat att vi hade släktingar i från samma bygder, om jag hade en viss person. Han namngav en prästs efternamn, och det visade sig att även jag hade honom. Då får jag svaret, men har en bror som jag hittat. Det visade sig sålunda att vi hade en släktskap. Visst är världen förunderlig. Denna nya bekantskap sände senare över ett utdrag från en bok om den personen som inte jag hade kännedom om, och det ska bli intressant att läsa när tiden infinner sig.
Så, har en del nya vänner i vårat broderland i väster, (det kallas Norge), frågat mig vem den hemliga vännen är, och vad det egentligen är jag skriver. Ja, det tvista de lärde om i många dagar :-)
Jag kan säga så mycket att det är skrivet på ett lokalt språk som heter tagalog.
Och även denna gång ska jag skriva på detta språk, men kommer naturligtvis inte avslöja vad det står.
Umiibig ako sa iyo. Ikaw ay sa iyo. Maganda ka. Nais kung hawakan ang iyong mga kamay. Pakakasalan mo ba ako? Mahal kita!
Och så till dagens ordspråk:
Ett vänligt ord kan hålla en varm hela vintern.
Så var det med detta, denna gång. Tänk på att hösten kommer fort, så ock vintern. För idag 090916, har man börjat göra reklam i tv för julen, ush hemska tanke, 3 månader kvar.
Tills sist en solskenshistoria från min tur hem från Stockholm en kväll, det var 2 ungdomar från, tror jag England, som fått fel information om bussavgång. Dom fick åka med mig till Nyköping, där en mötande man som skulle hämta sin fru. Erbjöd sig att köra dessa ungdomar till flygplatsen. Det finns fortfarande vänliga personer och även trevliga ungdomar. Man känner glädje att man kunde bidra med detta en sen kväll i en främmande stad för dessa unga personer.
Ta hand om varandra på bästa sätt, och njut av dagen. Carpe diem.
Det kommer ibland lite spridda skurar, både från ovan och från mina fingrar.
Men så är det med mig, det är lång startsträcka även med mina tankar. Men ibland blir även jag förvånad att det kommer flera inlägg samma vecka :-)
Ibland förundras jag över vissa människor hur man bryr sig och verkligen vill ha fram sina åsikter.
Som härom dagen när jag körde min stora buss. Så råkade jag komma för nära en framförvarande bilist, och det är klart att då är det stort i backspegeln. Men att då göra som denna bilist av årsmodell äldre, tvärstanna på en parkeringsficka, för att sedan följa med genom en halv stad, och där komma fram och ifrågasätta min närvaro med orden; Är du i tidsnöd, eller ville du bara visa att du hade en splirrans ny buss.
Jag bad naturligtvis om ursäkt för det inträffade, och förhoppningsvis, stannade det där. Men man skall aldrig säga aldrig, särskilt inte när man flera gånger påtalar att man känner ägaren till bussen.
Så slutsatsen är följande: Ush dig Bengt, att smyga på en äldre man bakifrån, utan lov, och dessutom när han åker i en SAAB :-)
Vad har jag mer haft för funderingar där, när jag sitter helt ensam bakom min ratt, på en lång och tråkig E4:a?
Jo, i slutet av förra vecka så gjorde regeringen ett utspel, att man skall satsa X antal miljoner för att våra nya svenskar skall fortare komma ut i arbetslivet. (Nu ska inte detta uppfattas som rasistiskt, för det är det minsta jag är), tanken är god. Men, ofta oavsett färg på regeringen, så glömmer man bort en stor del av oss som är arbetssökande, och blivit det av olika anledningar. Särskilt då åldersgruppen runt 40 - 65, utan formella utbildningar. När det inte finns jobb att söka för oss, hur ska då regeringen lyckas skapa jobb för våra nya vänner. Det kan; (har inte), någon ännu kunnat förklara för mig. Trots att jag flera gånger frågat regeringsfolk.
Som en del av mina invandrarvänner ibland sagt till mig, "att det är svårt för oss att få jobb, kan vi förstå, men hur kan det vara det för dig, du är ju svensk", ja, vad svarar man på en sådan fråga.
I helgen som var, så hade min förening (släktforskning), öppet hus. Jag var där för att visa eventuella besökare hur man gör.
Då inträder ett par besökare, och ställer lite frågor om min forskning. Frågar samtidigt, när vi konstaterat att vi hade släktingar i från samma bygder, om jag hade en viss person. Han namngav en prästs efternamn, och det visade sig att även jag hade honom. Då får jag svaret, men har en bror som jag hittat. Det visade sig sålunda att vi hade en släktskap. Visst är världen förunderlig. Denna nya bekantskap sände senare över ett utdrag från en bok om den personen som inte jag hade kännedom om, och det ska bli intressant att läsa när tiden infinner sig.
Så, har en del nya vänner i vårat broderland i väster, (det kallas Norge), frågat mig vem den hemliga vännen är, och vad det egentligen är jag skriver. Ja, det tvista de lärde om i många dagar :-)
Jag kan säga så mycket att det är skrivet på ett lokalt språk som heter tagalog.
Och även denna gång ska jag skriva på detta språk, men kommer naturligtvis inte avslöja vad det står.
Umiibig ako sa iyo. Ikaw ay sa iyo. Maganda ka. Nais kung hawakan ang iyong mga kamay. Pakakasalan mo ba ako? Mahal kita!
Och så till dagens ordspråk:
Ett vänligt ord kan hålla en varm hela vintern.
Så var det med detta, denna gång. Tänk på att hösten kommer fort, så ock vintern. För idag 090916, har man börjat göra reklam i tv för julen, ush hemska tanke, 3 månader kvar.
Tills sist en solskenshistoria från min tur hem från Stockholm en kväll, det var 2 ungdomar från, tror jag England, som fått fel information om bussavgång. Dom fick åka med mig till Nyköping, där en mötande man som skulle hämta sin fru. Erbjöd sig att köra dessa ungdomar till flygplatsen. Det finns fortfarande vänliga personer och även trevliga ungdomar. Man känner glädje att man kunde bidra med detta en sen kväll i en främmande stad för dessa unga personer.
Ta hand om varandra på bästa sätt, och njut av dagen. Carpe diem.
onsdag 9 september 2009
Dagens glädjeämne!
Hej alla glada!
Idag är det glädjens dag.
Ja, inte att Sveriges herrar vann en trött match över Malta.
Utan, att min födelseort för andra gången i rad under en vecka, varit Sveriges varmaste plats. Idag, + 26,5 och förra veckan + 25 celcius.
Vilken plats tänker jag då på.
Jo, Gladhammar, 2 mil söder om Västervik.
Det är det jag alltid framhävdar att vi Smålänningar är varma människor :-)
Dagen ordspråk blir således:
"Man kan ta en Smålänning ur Småland, men aldrig Småland ur en Smålänning".
Tack och hej leverpajstej
Idag är det glädjens dag.
Ja, inte att Sveriges herrar vann en trött match över Malta.
Utan, att min födelseort för andra gången i rad under en vecka, varit Sveriges varmaste plats. Idag, + 26,5 och förra veckan + 25 celcius.
Vilken plats tänker jag då på.
Jo, Gladhammar, 2 mil söder om Västervik.
Det är det jag alltid framhävdar att vi Smålänningar är varma människor :-)
Dagen ordspråk blir således:
"Man kan ta en Smålänning ur Småland, men aldrig Småland ur en Smålänning".
Tack och hej leverpajstej
söndag 6 september 2009
Att vara eller inte vara?
Ja, då var det dax igen. Jag har återkommit till tangentbordet. Och ska försöka förmedla lite nya tankar och funderingar.
Hu, så svårt, eller kanske inte.
Jo, denna gång har det varit extra svårt att komma till skott, jag har haft många funderingar sista veckorna, men att få ner det på tangentbordet, har varit lite svårare denna gång. Men jag ska göra ett ärligt försök.
Ja, vad menar jag då med överskriften. Det kan man fundera på i flera vinklar.
Men om vi börjar då i sportens värld. Just nu handlar det om fotboll både bland damer och herrar i blågula dressen.
Ska vi då börja med damerna, som alla experter skrivit och sagt att de bör ta medalj.
Sedan så åker man på en förlust mot broderlandet Norge. Inte mycket att säga om, de var helt klart bättre, men det är klart att en del skott borde gått i mål. Men så är tjusningen med idrott, det är marginalerna som avgör.
Sedan läser man i media att man sågar i första hand en mästerskapsdebutant på 20 år. På grund av att hon tidigare stuckit ut hakan och varit lite osvenskt katig. Jag kallar det attityd.
Det är väl i stället de gamla rävarna man ska såga och ställa högre krav på än denna unga tjej. I mitt tycke ändå försökte vid flertalet tillfällen men marginalen var Norges. Det kallar jag "att inte vara" på topp av dom gamla.
Sedan så var det herrarnas tur mot Ungern.
Där sitter man i 90 minuter och blir bara frustrerad att inget händer, att man inte kan få till det.
Sedan sker det magiska i sista sekunderna, man gör det avgörande målet, och detta på ett märkligt sätt.
Det kallar jag "att vara" på rätt plats i rätt sekund.
Men dessa ord kan ha betydelse även i det privata.
Att vara där för en vän, eller inte vara där när man önskar vara någon annanstans.
Jag menar alltså, just nu skulle jag vilja "vara" någon annanstans, "inte vara" här.
Nu börjar man i det politiska vilja "vara" överallt för att synas nu framöver till kommande val nästa år.
Vad trött man blir.
Hösten är sakta på väg, man märker det på att mörkret sänker sig sakta om kvällarna. Ishockeyn har börjat härja i tv:n och i ishallarna. Bönderna skördar och plöjer. Alla höstmarknader återkommer varje vecka, det drar en massa folk.
Själv fick jag en påse goda marknadskola av en trevlig passagerare. Det kallar jag inte muta av chauffören, utan att man vill bara visa att man tänker på sin nästa som personen sa vid överlämnandet.
Detta är att "vara" en fin människa.
Själv har jag tjänat ca 100 kr på att byta cykeldäck själv. Mitt småländska hjärta värmer :-)
Dagens ordspråk blir väl som inledningen:
"To bee or not to bee", thats the questions.
Lev väl, och ta hand om varandra, bara "att vara", där för någon som behöver dig.
To my dear friend somewhere in the world, im coming as soon i can. I promise you from my all heart.
Hu, så svårt, eller kanske inte.
Jo, denna gång har det varit extra svårt att komma till skott, jag har haft många funderingar sista veckorna, men att få ner det på tangentbordet, har varit lite svårare denna gång. Men jag ska göra ett ärligt försök.
Ja, vad menar jag då med överskriften. Det kan man fundera på i flera vinklar.
Men om vi börjar då i sportens värld. Just nu handlar det om fotboll både bland damer och herrar i blågula dressen.
Ska vi då börja med damerna, som alla experter skrivit och sagt att de bör ta medalj.
Sedan så åker man på en förlust mot broderlandet Norge. Inte mycket att säga om, de var helt klart bättre, men det är klart att en del skott borde gått i mål. Men så är tjusningen med idrott, det är marginalerna som avgör.
Sedan läser man i media att man sågar i första hand en mästerskapsdebutant på 20 år. På grund av att hon tidigare stuckit ut hakan och varit lite osvenskt katig. Jag kallar det attityd.
Det är väl i stället de gamla rävarna man ska såga och ställa högre krav på än denna unga tjej. I mitt tycke ändå försökte vid flertalet tillfällen men marginalen var Norges. Det kallar jag "att inte vara" på topp av dom gamla.
Sedan så var det herrarnas tur mot Ungern.
Där sitter man i 90 minuter och blir bara frustrerad att inget händer, att man inte kan få till det.
Sedan sker det magiska i sista sekunderna, man gör det avgörande målet, och detta på ett märkligt sätt.
Det kallar jag "att vara" på rätt plats i rätt sekund.
Men dessa ord kan ha betydelse även i det privata.
Att vara där för en vän, eller inte vara där när man önskar vara någon annanstans.
Jag menar alltså, just nu skulle jag vilja "vara" någon annanstans, "inte vara" här.
Nu börjar man i det politiska vilja "vara" överallt för att synas nu framöver till kommande val nästa år.
Vad trött man blir.
Hösten är sakta på väg, man märker det på att mörkret sänker sig sakta om kvällarna. Ishockeyn har börjat härja i tv:n och i ishallarna. Bönderna skördar och plöjer. Alla höstmarknader återkommer varje vecka, det drar en massa folk.
Själv fick jag en påse goda marknadskola av en trevlig passagerare. Det kallar jag inte muta av chauffören, utan att man vill bara visa att man tänker på sin nästa som personen sa vid överlämnandet.
Detta är att "vara" en fin människa.
Själv har jag tjänat ca 100 kr på att byta cykeldäck själv. Mitt småländska hjärta värmer :-)
Dagens ordspråk blir väl som inledningen:
"To bee or not to bee", thats the questions.
Lev väl, och ta hand om varandra, bara "att vara", där för någon som behöver dig.
To my dear friend somewhere in the world, im coming as soon i can. I promise you from my all heart.
onsdag 26 augusti 2009
Gamla och nya vänner!
Hej alla som läser min blogg!
Nu var det ytterligare några veckor sedan jag hade lite tankar. Men det rör sig hela tiden, vad man skall delge sina läsare. Men så är det, detta med tiden, var finns den ibland.
Nåväl. En fundering jag fick för ett par dagar sedan var att girigheten kommer fram allt ofta, särskilt då inom affärsvärlden.
Senast var när toppchefer inom Dometic koncernen, begär ofantliga 800 miljoner för att stanna kvar hos nya blivande ägare för att rädda och driva vidare företaget.
Men var fanns dom när huvudägaren, bestämde sig för att lägga ner fabriken i Motala. Då begärde man inte 800 miljoner. Fy och blä.
Vad menar jag då med "Gamla och nya vänner"?
Jo, ibland i livet så skaffar man sig vänner och bundisar som man kan delge sina allra innersta tankar och funderingar med. Men så händer olika saker i sin tillvaro, och var finns dom då? Nu gäller det inte alla skall sägas.
Av egen erfarenhet, så hade jag en sådan vän, där vi i olika skeenden gick igenom samma händelser. Men där jag vid mitt senaste uppbrott från vardagen, försvann denna vän. Han tog parti för den andra sidan utan att lyssna på min syn på händelsen. Men däremot efter ca 5 år hör han av sig, är väldigt ledsen, vill träffa mig och reda ut. Hm, tänkte jag, men är av den åsikten man ska ge människor en andra chans, så ock denna gång.
Det som blev sagt, var att han hittat en ny kärlek och visade mig sin nya fina bil, och vi drack en kopp kaffe. Detta hände för 6 år sedan, och därefter har det varit tyst i min brevlåda och telefon. Är man en vän då?
Men sedan finns det faktiskt gamla vänner, där man vet var dom finns, men man kanske inte har kontakt med dom varje dag/vecka/månad, men man vet att dom tänker på en, likaväl att jag tänker på dom.
Det är vänskap!
Detta med nya vänner då!
Ja, det är också spännande, att man träffar en del nya människor och där känner att det uppstår vänskap. Kanske inte livet ut, men ändå.
Senast hände detta mig, helgen som varit.
Jag var inom släktforskningen på släktforskardagar i Falköping, och träffade en del nya vänner. En del har jag talat med i telefon, och någon träffat tidigare i år. Och där uppstod en glädje att ses igen.
Men så träffade jag några nya glada vänner, som det var lätt att snacka med.
Det var kul, och givande. Det ena gav det andra. Och dessutom var det en person, som det bara satt rätt, med de flesta skratten. Och dessutom blev jag "inlurad" på en chat i början av denna vecka. Och där blev det en massa skratt igen.
Under en tur med lokalbuss i början av veckan fick jag verkligen en fundering.
Efter drygt 38 år i branschen både bakom ratten, och vid skrivbordet, så undrar jag hur man numera utbildar nya förare.
Det var full fart mellan hållplatserna, och sedan tvärnit vid hållplatsen. Sedan full fart igen. Gamla människor hann knappt få ner baken på stolen.
Det finns ett uttryck som säger "Gud skapade ingen brådska, men bad oss skynda oss på". Men det betyder inte att andra skall fara illa för att åka i en lokalbuss.
Man kanske är yrkesskadad efter alla år :-)
Därför blir dagens ordspråk:
"Även en tusenmilafärd börjar med ett steg"
Och det gäller även för vänskap.
Nu var det ytterligare några veckor sedan jag hade lite tankar. Men det rör sig hela tiden, vad man skall delge sina läsare. Men så är det, detta med tiden, var finns den ibland.
Nåväl. En fundering jag fick för ett par dagar sedan var att girigheten kommer fram allt ofta, särskilt då inom affärsvärlden.
Senast var när toppchefer inom Dometic koncernen, begär ofantliga 800 miljoner för att stanna kvar hos nya blivande ägare för att rädda och driva vidare företaget.
Men var fanns dom när huvudägaren, bestämde sig för att lägga ner fabriken i Motala. Då begärde man inte 800 miljoner. Fy och blä.
Vad menar jag då med "Gamla och nya vänner"?
Jo, ibland i livet så skaffar man sig vänner och bundisar som man kan delge sina allra innersta tankar och funderingar med. Men så händer olika saker i sin tillvaro, och var finns dom då? Nu gäller det inte alla skall sägas.
Av egen erfarenhet, så hade jag en sådan vän, där vi i olika skeenden gick igenom samma händelser. Men där jag vid mitt senaste uppbrott från vardagen, försvann denna vän. Han tog parti för den andra sidan utan att lyssna på min syn på händelsen. Men däremot efter ca 5 år hör han av sig, är väldigt ledsen, vill träffa mig och reda ut. Hm, tänkte jag, men är av den åsikten man ska ge människor en andra chans, så ock denna gång.
Det som blev sagt, var att han hittat en ny kärlek och visade mig sin nya fina bil, och vi drack en kopp kaffe. Detta hände för 6 år sedan, och därefter har det varit tyst i min brevlåda och telefon. Är man en vän då?
Men sedan finns det faktiskt gamla vänner, där man vet var dom finns, men man kanske inte har kontakt med dom varje dag/vecka/månad, men man vet att dom tänker på en, likaväl att jag tänker på dom.
Det är vänskap!
Detta med nya vänner då!
Ja, det är också spännande, att man träffar en del nya människor och där känner att det uppstår vänskap. Kanske inte livet ut, men ändå.
Senast hände detta mig, helgen som varit.
Jag var inom släktforskningen på släktforskardagar i Falköping, och träffade en del nya vänner. En del har jag talat med i telefon, och någon träffat tidigare i år. Och där uppstod en glädje att ses igen.
Men så träffade jag några nya glada vänner, som det var lätt att snacka med.
Det var kul, och givande. Det ena gav det andra. Och dessutom var det en person, som det bara satt rätt, med de flesta skratten. Och dessutom blev jag "inlurad" på en chat i början av denna vecka. Och där blev det en massa skratt igen.
Under en tur med lokalbuss i början av veckan fick jag verkligen en fundering.
Efter drygt 38 år i branschen både bakom ratten, och vid skrivbordet, så undrar jag hur man numera utbildar nya förare.
Det var full fart mellan hållplatserna, och sedan tvärnit vid hållplatsen. Sedan full fart igen. Gamla människor hann knappt få ner baken på stolen.
Det finns ett uttryck som säger "Gud skapade ingen brådska, men bad oss skynda oss på". Men det betyder inte att andra skall fara illa för att åka i en lokalbuss.
Man kanske är yrkesskadad efter alla år :-)
Därför blir dagens ordspråk:
"Även en tusenmilafärd börjar med ett steg"
Och det gäller även för vänskap.
torsdag 13 augusti 2009
Saknad eller sakna!
Ja, då var det dax igen att delge sina tankar till Er andra som läser dessa tankar.
Ja, vad menar jag med överskriften "Saknad eller sakna". Ja, det kan ju ha olika betydelse för oss alla, det beror på i vilket sammanhang man sätter in orden.
Jag kanske kan vara saknad av någon, som inte träffat mig på länge eller som vill träffa mig, oftare.
Eller detta med att sakna någon eller något. Det är även där olika definitioner på detta.
Själv så vet jag med 100% säkerhet att jag är saknad av en speciell person, som jag också saknar mycket.
Jag själv då saknar ibland mina barn men även kanske en vän, kanske ibland bara att ha och prata med.
Men jag saknar också en lång ledighet långt från all stress där jag får möjligheten att träffa en saknad vän.
Men även att jag har i många år saknat en fast tillvaro med en älskad vän att dela sin vardag med.
Andra saker som jag under den gångna tiden har reflekterat över är detta, att när en hög statlig tjänsteman/kvinna gör bort sig på sin tjänst, så får man en liten spark snett till vänster och får ha kvar sin höga månadslön, men där vi vanliga skulle göra bort sig, får lämna allt och få en inkomst långt under existensminimum ibland. Vadå lika inför lagen. Det är ett ord för mig som inte många kan stava till i övre samhällsskiktet.
Dagens ord som kanske ibland känns lite gammalt, men ändå aktuellt varje gång det sägs:
Behandla din nästa som du själv vill bli behandlad.
Till sist till min vän långt bort på denna planet: I promise too visit you and ask you that questions we talk about today (13/8 2009). Only you know what it is. Mahal kita.
Ni andra som är nyfikna nu, ha en bra dag och ta hand om varandra, jag tycker om Er också :-)
Ja, vad menar jag med överskriften "Saknad eller sakna". Ja, det kan ju ha olika betydelse för oss alla, det beror på i vilket sammanhang man sätter in orden.
Jag kanske kan vara saknad av någon, som inte träffat mig på länge eller som vill träffa mig, oftare.
Eller detta med att sakna någon eller något. Det är även där olika definitioner på detta.
Själv så vet jag med 100% säkerhet att jag är saknad av en speciell person, som jag också saknar mycket.
Jag själv då saknar ibland mina barn men även kanske en vän, kanske ibland bara att ha och prata med.
Men jag saknar också en lång ledighet långt från all stress där jag får möjligheten att träffa en saknad vän.
Men även att jag har i många år saknat en fast tillvaro med en älskad vän att dela sin vardag med.
Andra saker som jag under den gångna tiden har reflekterat över är detta, att när en hög statlig tjänsteman/kvinna gör bort sig på sin tjänst, så får man en liten spark snett till vänster och får ha kvar sin höga månadslön, men där vi vanliga skulle göra bort sig, får lämna allt och få en inkomst långt under existensminimum ibland. Vadå lika inför lagen. Det är ett ord för mig som inte många kan stava till i övre samhällsskiktet.
Dagens ord som kanske ibland känns lite gammalt, men ändå aktuellt varje gång det sägs:
Behandla din nästa som du själv vill bli behandlad.
Till sist till min vän långt bort på denna planet: I promise too visit you and ask you that questions we talk about today (13/8 2009). Only you know what it is. Mahal kita.
Ni andra som är nyfikna nu, ha en bra dag och ta hand om varandra, jag tycker om Er också :-)
lördag 1 augusti 2009
Fest och glädje!
Hej alla som läser detta!
Ja, då har det gått ytterligare dagar, där jag hunnit fundera över detta med fest, glädje, känslor för varandra bland annat. Men också om andra vardagliga ting.
Först så fick jag en fråga från en vän, som nyligen brutit upp från ett förhållande. Men där känslor finns kvar, vännen frågade mig hur länge ska såret i hjärtat finnas efter person man har älskat.
Ja, vad svarar man på en sådan fråga. Antingen tar det kort tid, men även längre tid än man räknat med. Ibland kanske det aldrig läker. Och vad gör man åt en sådan sak. Ja, jag är inte den person som kan svara på en sådan djup fråga, och frågan är vem kan ge ett konkret svar på denna fråga. Jag tror inte någon kan det, tiden får nog ha sin gång, och det får ta den tid det tar, och låta det läka efterhand.
En fundering jag haft i många år, när jag är ute i trafiken och kör. Vissa nyare bilmodeller har inte blinkers som standard. Eller hur ska man tyda det, eftersom många inte använder den. Det är en nödvändighet, som jag ser, för att vi som kör den tyngre trafiken ska kunna påbörja vår inbromsning i tid. Alla tjänar på detta enkla beteende. Tack till er andra som använder.
Så var det detta med fest och glädje. Jag fick den äran att bli inbjuden till ett fint bröllop härom veckan. Det var goda vänner från Burundi som skulle gifta sig i Katolska kyrkan i Vadstena. Jag fick också äran att fotografera dom. Det var en fest och glädje utan like, även inne i kyrkan under mässan visade dessa människor en glädje, bland annat när man sjöng avslutningspsalmen, blev det riktigt fart på en del kvinnor som enligt tradition, man dansade och sjöng. Det var så att närvarande nunnor smålog och någon visade lite med kroppspråket att det fanns lite rytm i henne. Men hon gjorde det i smyg.
Den sista fundering jag har denna gång, är alla dessa hundägare som numera har ett långt snöre, det kallas visst koppel, men man har ingen koll på omgivningen när hunden går på ena sidan av vägen och matte/husse går på andra sidan. Hur ska man komma förbi där?? Skärpning.
Dagens ord:
Ta dagen som den kommer, gläds åt det lilla, men skänk glädje till din närmaste vän när dom minst behöver det.
Jag skänker min tanke och glädje att ha en vän långt bort. Mahal kita
Kan inte undvara er att få se ett par bilder från bröllopet:
Ja, då har det gått ytterligare dagar, där jag hunnit fundera över detta med fest, glädje, känslor för varandra bland annat. Men också om andra vardagliga ting.
Först så fick jag en fråga från en vän, som nyligen brutit upp från ett förhållande. Men där känslor finns kvar, vännen frågade mig hur länge ska såret i hjärtat finnas efter person man har älskat.
Ja, vad svarar man på en sådan fråga. Antingen tar det kort tid, men även längre tid än man räknat med. Ibland kanske det aldrig läker. Och vad gör man åt en sådan sak. Ja, jag är inte den person som kan svara på en sådan djup fråga, och frågan är vem kan ge ett konkret svar på denna fråga. Jag tror inte någon kan det, tiden får nog ha sin gång, och det får ta den tid det tar, och låta det läka efterhand.
En fundering jag haft i många år, när jag är ute i trafiken och kör. Vissa nyare bilmodeller har inte blinkers som standard. Eller hur ska man tyda det, eftersom många inte använder den. Det är en nödvändighet, som jag ser, för att vi som kör den tyngre trafiken ska kunna påbörja vår inbromsning i tid. Alla tjänar på detta enkla beteende. Tack till er andra som använder.
Så var det detta med fest och glädje. Jag fick den äran att bli inbjuden till ett fint bröllop härom veckan. Det var goda vänner från Burundi som skulle gifta sig i Katolska kyrkan i Vadstena. Jag fick också äran att fotografera dom. Det var en fest och glädje utan like, även inne i kyrkan under mässan visade dessa människor en glädje, bland annat när man sjöng avslutningspsalmen, blev det riktigt fart på en del kvinnor som enligt tradition, man dansade och sjöng. Det var så att närvarande nunnor smålog och någon visade lite med kroppspråket att det fanns lite rytm i henne. Men hon gjorde det i smyg.
Den sista fundering jag har denna gång, är alla dessa hundägare som numera har ett långt snöre, det kallas visst koppel, men man har ingen koll på omgivningen när hunden går på ena sidan av vägen och matte/husse går på andra sidan. Hur ska man komma förbi där?? Skärpning.
Dagens ord:
Ta dagen som den kommer, gläds åt det lilla, men skänk glädje till din närmaste vän när dom minst behöver det.
Jag skänker min tanke och glädje att ha en vän långt bort. Mahal kita
Kan inte undvara er att få se ett par bilder från bröllopet:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
