Hej alla som läser min blogg!
Nu var det ytterligare några veckor sedan jag hade lite tankar. Men det rör sig hela tiden, vad man skall delge sina läsare. Men så är det, detta med tiden, var finns den ibland.
Nåväl. En fundering jag fick för ett par dagar sedan var att girigheten kommer fram allt ofta, särskilt då inom affärsvärlden.
Senast var när toppchefer inom Dometic koncernen, begär ofantliga 800 miljoner för att stanna kvar hos nya blivande ägare för att rädda och driva vidare företaget.
Men var fanns dom när huvudägaren, bestämde sig för att lägga ner fabriken i Motala. Då begärde man inte 800 miljoner. Fy och blä.
Vad menar jag då med "Gamla och nya vänner"?
Jo, ibland i livet så skaffar man sig vänner och bundisar som man kan delge sina allra innersta tankar och funderingar med. Men så händer olika saker i sin tillvaro, och var finns dom då? Nu gäller det inte alla skall sägas.
Av egen erfarenhet, så hade jag en sådan vän, där vi i olika skeenden gick igenom samma händelser. Men där jag vid mitt senaste uppbrott från vardagen, försvann denna vän. Han tog parti för den andra sidan utan att lyssna på min syn på händelsen. Men däremot efter ca 5 år hör han av sig, är väldigt ledsen, vill träffa mig och reda ut. Hm, tänkte jag, men är av den åsikten man ska ge människor en andra chans, så ock denna gång.
Det som blev sagt, var att han hittat en ny kärlek och visade mig sin nya fina bil, och vi drack en kopp kaffe. Detta hände för 6 år sedan, och därefter har det varit tyst i min brevlåda och telefon. Är man en vän då?
Men sedan finns det faktiskt gamla vänner, där man vet var dom finns, men man kanske inte har kontakt med dom varje dag/vecka/månad, men man vet att dom tänker på en, likaväl att jag tänker på dom.
Det är vänskap!
Detta med nya vänner då!
Ja, det är också spännande, att man träffar en del nya människor och där känner att det uppstår vänskap. Kanske inte livet ut, men ändå.
Senast hände detta mig, helgen som varit.
Jag var inom släktforskningen på släktforskardagar i Falköping, och träffade en del nya vänner. En del har jag talat med i telefon, och någon träffat tidigare i år. Och där uppstod en glädje att ses igen.
Men så träffade jag några nya glada vänner, som det var lätt att snacka med.
Det var kul, och givande. Det ena gav det andra. Och dessutom var det en person, som det bara satt rätt, med de flesta skratten. Och dessutom blev jag "inlurad" på en chat i början av denna vecka. Och där blev det en massa skratt igen.
Under en tur med lokalbuss i början av veckan fick jag verkligen en fundering.
Efter drygt 38 år i branschen både bakom ratten, och vid skrivbordet, så undrar jag hur man numera utbildar nya förare.
Det var full fart mellan hållplatserna, och sedan tvärnit vid hållplatsen. Sedan full fart igen. Gamla människor hann knappt få ner baken på stolen.
Det finns ett uttryck som säger "Gud skapade ingen brådska, men bad oss skynda oss på". Men det betyder inte att andra skall fara illa för att åka i en lokalbuss.
Man kanske är yrkesskadad efter alla år :-)
Därför blir dagens ordspråk:
"Även en tusenmilafärd börjar med ett steg"
Och det gäller även för vänskap.
Ja, då var det dax igen att delge sina tankar till Er andra som läser dessa tankar.
Ja, vad menar jag med överskriften "Saknad eller sakna". Ja, det kan ju ha olika betydelse för oss alla, det beror på i vilket sammanhang man sätter in orden.
Jag kanske kan vara saknad av någon, som inte träffat mig på länge eller som vill träffa mig, oftare.
Eller detta med att sakna någon eller något. Det är även där olika definitioner på detta.
Själv så vet jag med 100% säkerhet att jag är saknad av en speciell person, som jag också saknar mycket.
Jag själv då saknar ibland mina barn men även kanske en vän, kanske ibland bara att ha och prata med.
Men jag saknar också en lång ledighet långt från all stress där jag får möjligheten att träffa en saknad vän.
Men även att jag har i många år saknat en fast tillvaro med en älskad vän att dela sin vardag med.
Andra saker som jag under den gångna tiden har reflekterat över är detta, att när en hög statlig tjänsteman/kvinna gör bort sig på sin tjänst, så får man en liten spark snett till vänster och får ha kvar sin höga månadslön, men där vi vanliga skulle göra bort sig, får lämna allt och få en inkomst långt under existensminimum ibland. Vadå lika inför lagen. Det är ett ord för mig som inte många kan stava till i övre samhällsskiktet.
Dagens ord som kanske ibland känns lite gammalt, men ändå aktuellt varje gång det sägs:
Behandla din nästa som du själv vill bli behandlad.
Till sist till min vän långt bort på denna planet: I promise too visit you and ask you that questions we talk about today (13/8 2009). Only you know what it is. Mahal kita.
Ni andra som är nyfikna nu, ha en bra dag och ta hand om varandra, jag tycker om Er också :-)
Hej alla som läser detta!
Ja, då har det gått ytterligare dagar, där jag hunnit fundera över detta med fest, glädje, känslor för varandra bland annat. Men också om andra vardagliga ting.
Först så fick jag en fråga från en vän, som nyligen brutit upp från ett förhållande. Men där känslor finns kvar, vännen frågade mig hur länge ska såret i hjärtat finnas efter person man har älskat.
Ja, vad svarar man på en sådan fråga. Antingen tar det kort tid, men även längre tid än man räknat med. Ibland kanske det aldrig läker. Och vad gör man åt en sådan sak. Ja, jag är inte den person som kan svara på en sådan djup fråga, och frågan är vem kan ge ett konkret svar på denna fråga. Jag tror inte någon kan det, tiden får nog ha sin gång, och det får ta den tid det tar, och låta det läka efterhand.
En fundering jag haft i många år, när jag är ute i trafiken och kör. Vissa nyare bilmodeller har inte blinkers som standard. Eller hur ska man tyda det, eftersom många inte använder den. Det är en nödvändighet, som jag ser, för att vi som kör den tyngre trafiken ska kunna påbörja vår inbromsning i tid. Alla tjänar på detta enkla beteende. Tack till er andra som använder.
Så var det detta med fest och glädje. Jag fick den äran att bli inbjuden till ett fint bröllop härom veckan. Det var goda vänner från Burundi som skulle gifta sig i Katolska kyrkan i Vadstena. Jag fick också äran att fotografera dom. Det var en fest och glädje utan like, även inne i kyrkan under mässan visade dessa människor en glädje, bland annat när man sjöng avslutningspsalmen, blev det riktigt fart på en del kvinnor som enligt tradition, man dansade och sjöng. Det var så att närvarande nunnor smålog och någon visade lite med kroppspråket att det fanns lite rytm i henne. Men hon gjorde det i smyg.
Den sista fundering jag har denna gång, är alla dessa hundägare som numera har ett långt snöre, det kallas visst koppel, men man har ingen koll på omgivningen när hunden går på ena sidan av vägen och matte/husse går på andra sidan. Hur ska man komma förbi där?? Skärpning.
Dagens ord:
Ta dagen som den kommer, gläds åt det lilla, men skänk glädje till din närmaste vän när dom minst behöver det.
Jag skänker min tanke och glädje att ha en vän långt bort. Mahal kita
Kan inte undvara er att få se ett par bilder från bröllopet:
