Möte med olika människor!

Det var ett tag sedan jag nu, delgav mina funderingar. Men ibland så blir min tillvaro så att den innersta vilja vill skriva, men fingrarna och resten av mig säger stopp. Alltså jag får en form av skrivkramp.
Vän av ordning undrar säkert varför, "du som alltid har något att tycka till om eller har en fundering, om olika saker, vad har hänt". Jag kan inte förklara varken för dom eller för mig själv.

För att då återgå till min överskrift! I mitt händelserika liv, så har jag mött många människor med olika bakgrund och sociala status.

Nu senast, så mötte jag en yngre man som håller på att utbilda sig till kompositör. Spännande tyckte jag, så var då samtalet igång. Han berättade bland annat om att han redan hunnit med att komponera ett par stycken som Norrköpings symfoniorkester framfört, samt om mitt minne är med även en utländsk stor orkester. Han är i åldern ca 22 år, och verkar brinna för detta. Detta samtal får mig att minnas min kusin Eva som var en framstående cellist i Göteborgs synfonikerna, och spåddes en lysande framtid. Men livet kan ta sina egna vägar och vara grym ibland, därför skänker jag mina tankar på dig Eva. Frid över dig.

Sedan har jag även mött andra intressanta människor, såsom storgodsägaren Gösta i Hanåsa, som under en resa till Schweiz, läste kärleksdikter för en hemflyttad änka till en framstående läkare i USA. Det var en resa och upplevelse som jag ofta tänker på.

Men jag har även mött människor som hamnat snett i samhället, och som många säkert skulle se ner på och bara gå förbi. En som gjorde ett starkt intryck på mig under 2008, var en ung tjej som jag lärt känna lite grann på en skola, hon var där på någon form av praktik, men som tyvärr inte tog chansen eller inte orkade komma ifrån beroendet och dåliga kompisar. Det som fastnat hos mig i mötet med henne var den dag då gymnasieskolorna hade avslutning i vår stad. Hon kom och satte sig bredvid mig, på en stenmur vid kyrkan. Tyvärr så hade hennes begär över starka drycker tagit överhand, men hon var fortfarande en människa av kött och blod. Där satt vi och snackade om livet som sådant och den situation hon befann sig i. Jag försökte trösta henne eftersom hon var i grunden ledsen över sin situation just då. Då sade hon något som fastnat hos mig efteråt, och jag tänker ofta på detta när jag ser henne även när hon är någorlunda nykter, helt plötsligt säger hon i vårat samtal; " Tänk om jag kunde vara som du, och ha en familj, med ett par barn och en man som älskar mig", detta gjorde mig väldigt rörd. Hon ville komma ur sitt destruktiva liv och få en annan tillvaro, men orkade inte. Det är också sådana möten med människor man ska komma ihåg, när allt känns jobbigt.

Sedan har man även de glada minnena av möte med människor, ett sådant är när jag skulle köra de berömda "Stallbröderna" i Stockholm. Jag skulle köra dom en gång på 70-talet från en teater till Stallmästargården. Dom var tvungna att säga ett lösenord och jag skulle säga ett tillbaka för att dom skulle få gå ombord, bara det att dom sa hela tiden mitt lösenord, och bara gick ombord på bussen. Sådana var våra största komiker på den tiden.

Detta var mina tankar om möten med människor från alla samhällsklasser, det är klart genom mitt yrke har jag även mött andra människor av betydelse, men varför nämna dom, det skrivs ändå så mycket om dom. Men det är klart att som 13-åring få handhälsa på tant Astrid (Lindgren), i Näs prästgård i Vimmerby, det är stort.

Ha nu en bra tillvaro och glöm inte att alla vi människor har en plats på jorden, oavsett bakgrund, religöst tänkande och hudfärg. Det är bara de onda som synes och vi har åsikter om. Alla är inte likadana, även bland oss sk helsvenskar.

Dagens ordspråk blir således:

"Inför gud är vi alla smålänningar, sedan finns det äkta smålänningar"

Gissa vilket jag är -:)

Ännu en veckan över!

Ja, då har ytterligare en arbetsvecka försvunnit, och den har varit varm och åter varm. Men som tur är så har man AC där jag jobbar. Men svettigt är det.
Sedan under fredagen när jag påbörjade ledig helg så kom ett rejält åsk och regnväder över dessa trakter. Ganska skönt, men det blev inte svalare för det.

När jag så hade landat någorlunda under fredagen, så började jag fundera varför man engagerar sig i föreningslivet. Man tar på sig en uppgift, blir aktiv och får vissa arbetsuppgifter. Det sätts upp olika mål, som man går in för att uppnå och slutföra. När man sedan märker att det inte alls blir så som man jobbat för, då går liksom luften ur en. Och man ställer sig frågan, helt osökt, vad håller man på med. Varför engagera sig, när andra inte fattar meningen med vad man vill uppnå. Och ser till föreningens bästa. Utan återigen kör sitt race.

När ska denna cirkus avsluta sin föreställning, och hur länge orkar man hålla i rodret? En undran bara.

Men sedan finns det andra människor som betyder mycket i tillvaron och som man inte vill svika, utan försöka köra varvet en gång till och se om föreställningen ändå tar slut, på ett vettigt sätt.

Idag hade jag, liksom i fredags, ett långt samtal med en nära och kär vän, någonstans på denna fina jord som vi får äran att leva på. Efter dom samtalen känns dagarna ljusa, och man går lite i ett lyckorus att ha sådana vänner. Hoppas bara att kunna inom en snar framtid, kunna ta ett par välbehövliga veckors ledighet och besöka denna vän, och bara njuta av stillhet och långt från cirkusen.

Dagens ord hämtar jag från almanackan samma dag förra året, med ett par ord av Margareta Krook:

Att sköta sig är att se till att man hinner med det roliga.

Nu ska vi se framåt och hoppas på att någon hör vår gemensamma önskan, "Gör det bästa av dagen, tids nog får du lön för allt slit".

Sköt om Er